ten mergifwa, samt att de tre till fem sista da: narne af mötet anwännas till längre marscher i förening med fälttjenstöfningar, hwilka, ver få utan särdeles ökade kostnader och utan att regementenas mötesmedel öfwerskridas oc inom ter för anslagen tid låter fia göra, må af wederbö-. rande generalbefälhafware få anordnas, att reaes menten och kårer beretas tillfälle att på ungefär: ligen angijna tider och ställen uppsöka och manöve rera mot hwarandra, terwid, der omftåndviabes terna tertill föranleda, jeruwägsförbindelser må begagnas. Ett godt framsteg. I början af året, skrifwer en tidnina, hette vet i wissa tidningar, att hela Swerige gillare regerin zens nya armscforrringar. Nu börjar man inskjuta det lilla ordet: hela det tänfande Sweriae. En förträfflia ristinstion; ty det arbetante Swerige, som får betala olla de buzstora herrarnas tarkfar, kommer sålunda småningom till fin rätt Men hwarför förkasta ven gamla beteckningen intelligenfen?7 Har wmertk: tigen kursen på ven waran fallit? 600 Stodholmare, medlemmar af terwarande arbetareförening. ämna, få framt ej binver möta, mirsommar metelst extratäån göra beföt si Norr: föpina samt till och med måhända gifwa en fon jert i terwarante arbetareföreninne saftong. Man jkrifwer bärom witare från Norrtöping: NoRdrtöpings förening bereder fia nu att wärdiat mot ta a gästerna Iran bufwurstaden. Det kiukiaaste blir måhäata, att staffa vem rum öfwer ten natt de härstädes komma att wistas;; men denna an: gelägenhet mar man betänkt rå att arrangera å vet allmänna sammanträde, som i lördags afton kl. 8 stune ega rum. Stadsfiskalen i Örebro bar af en hanrlante derstäres blifwit anmäld bes justitiekansl-ren ders för att ban utem fin statefiskalstjenst innehar twå andra tjenster. Et par såtana bir Gullan: ter (handlandens namn) bebörres sannerlinen bär i staten ockjå för att hålha efter ätskilliaa hrr, jom jemte fin orrinarie tjenstebefattnina ha twå, tre, fem, ja sina sju a åtta andra tjenster. Men det är tunnt om Gyllandrar, gunås! säger Ka: iper. Trakasserier. I tidningen Kalmar läsee: Den 29 maj dog härstäres en 8 tragar gammal flicka, hwars fader är mosaisk trosbekännare. Som tesfa ej bår hafwa någon bearafningsplats, måäste liket trangporterag till Karlskrona; men ditfommet, nefare man att begrafwa ret, förr än en af gift af 30 rdr blitmit erlagd, hwarom telegram derifrån afgick till hrr Goltensohn och Levin här: städes. Dessa senare erbjödo fig då i telegram swar att erlägga 10 ror, enär barnets farer af fattigtom är wftiariott att sjelj betala något. Emellertid kunte wederbörande i Karlskrona ej ingå härpå, hwadan tifet är återfändt till Kal mar od) gör härwarande judiska församling myc fet hufwurbry. Denna tilldragelse bar emellertid gifwit i Kalmar boende jurar ny anledning til a nskaffante af egen begrafningsplats, hwarpå de retan länge tänkt, och hwilket de nu ämna såtta i wertställighet. Swenska emigrationen till Tyskland. Om det tjenstjolf, som är för år från Swerige utlockas till Tysklanr, skrifwer en resande lantsman från Berlin till Snäll Pesten: J swenska legationen uti Berlin Hagar man bittert öfwer de samwetslösa och orimliga utwandrings-agenterna; ty suapt någon dag förgår utan att en eller annan utar: mad ftadare der infinner fia med berättelser om missbantlingar af hwarjehanda flag och med bön om hielp för resan till hemorten. Nästan alla hafwa de i Swerige af agenter blifwit fästade till någon bestämr, i närheten of kusten belägen plats hwilket löfte dot i nio fal af tio revuce: rag derhän, att te wanligen i Lybeck emottagas af en annan agent, hwilken först der fördelar vem ungefär som en slafflock; och wanligen blifwa be allra flesta försänta läugt in i landet, fom: liga ända ned til Mähren oc Schlesien, der de isynnerhet i början, vå ve ej det ringaste förstå språket, blifwa alt annat än wäl behandlade. Här: till kommer den för tem owanliga och manligt wis ringa kosten, och det är derför ej att undra på, om be redan efter förfta halfåret sträfwa fia fram till Berlin, der de höra omtalas, att någon finnes, fom skall hjelpa dem. Då först börja e mellertid de största swårigheterna, ty swenska legationen har intet anslag för dylika ändamål, och att lepatiohen af egen kassa skulle bekosta deras hemrefa, kan man rimligtwis ej begära. Med mycken uppoffring af tid och möda, har tock ministern Due, nitiskt understörd af legations-fekreteraren M. De la Gardie, wetat förskaffa sig af weterbörande myndighet tillstånd att gratis till Stratsund försända rylika emigranter. Andra återigen har legationen skaffat platfer i Berlin och tratten deromkring, och ej få äro de, fom ha ofwannämnda herrars wälwilja att tacka för det A ra HÅ Ah man t få om 8F—Anft fl.