händer och återkommit för att lefva och dö med honom. Och Antonio skulle vara bra enfaldig eller Jacomo mycket listig, om icke den förre upptäckt den sednares hemlighet. Sedan hemligheten är uppdagad skall han återvända till Öfversten, hvilken, enligt löfte, skänker honom friheten. — Och om han icke upptäckte Jacomos hemlighet? — nan skall återvända till Öfversten och denne uppfylla sin hotelse och hänga honom. — Får gå då, sade Öfversten, men eden! Antonio tog fram ur sin ficka en litev relik, som hvarje Neapolitanare brukar bära och som på landats språk kallas abbitiello, och gifvande den åt Örversten, sade han: — Jag svär vid denna relik som på palmsöndagen är invigd i St. Peterskyrkan i Rom att återkomma hit inom åtta dagar antingen jag upptäckt Jacomos hemlighet eller icke. öfversten ville gifva honom reliken tillbaka, men Antonio sköt den ifrån sig, sägande: — Behåll den såsom pant, och om jag icke inom åtta dagar är tillbaka, så tag denna relik till vitne af min mened och kasta den i lågorna och elden skall äfven förtära mig i evigheten. — Denna karl är fri och får gå hvart han vill, sade Ötversten. Samma afton återvände Antonio till sina gamla kamrater; Jacomo, som trodde honom vara död eller hängd, emottog honom såsom en far helsar sitt barn. Antonio berättade om sin flykt och alla trodde honom, Då han slutat, sade Jacomo: