Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1871, sida 2

en slaf af den militäriska diciplinen, men Antonio gick efter Ökversten, som redan aflägsnat sig, och sade till honom: — örverste, om ni låter hänga mig skall ni icke komma ett fjät närmare målet än ni nu är och de deruppe skola icke dö eller gifva sig en dag förr; ty de måste hafva funnit någon resurs okänd både för er och mig. Att taga berget med storm tänker ni icke på, ty endast med att rulla sten och derpå är ingen brist, skola de kunna tillintetgöra en arme och ni har endast ett regimente. Om jag vore i ert ställe, och jag talar nu helt lugnt såsom en man, hvilken så ofta sett döden i ögonen att han icke fruktar honom; om jag således vore i ert ställe skulle jag taga reda på genom hvilket underverk menniskorna deruppe kunna lefva utan näringsmedel på den kala, nakna klippan. Jag skulle taga reda derpå om icke för annat än att tillfredsställa min nyfikenhet och för att använda samma medel om jag skulle råka i samma belägenhet. Jag skulle göra alt för att få veta det och som det endast gifves ett sätt skulle jag begagna mig deraf. — Och huru skall det gå till? — Jag skulle säga till Antonio, hvilkens död ej skulle vara mig till något gagn, men hvars lif deremot kan blifva af stor nytta: Svär vid Chr sti blod att vara här tillbaka inom åtta dagar och jag släpper dig lös. Ö och hvad skall Antonio göra under dessa åtta dagar? — Han skall återvända till sin gamla chef och säga till honom, att han undflytt bödelns