Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1871, sida 2

ut dljlussstolleu tt forjswarssragan inom Andra kammaren. Herr Gunnar Eriksson: (Från Jemtland) För ben, fom deltagit i Utskottets behanrlingaf denna mips tiga fråga och med fin röst bidragit till vet beflutbmartill Utskottet i den föreliggande punkten kommit, är tet werkligen glärjande att böra, att allt det klander, som i femmaren uttalats öfwer Utskottets förslag om indelningewerkets afskaffande, enrast kommer ifrån dem och deras målsmän, fom från fordna tider warit och än i denna tag äro omtäntfamma nog att undandraga sia få mycket af denna börda som möjligt och kasta den på ruftz och rotehållarne ensamme. Och huru är för öfriat detta klander beskaffatt? Jo, man beskyller Utskottet och oss fom förswara tettas förslag för egennytta, köpslageri och bristante fosterlanrskärlek; men denna beskyllninge rittiahet hafwa wåra herrar motståndare ide förmått bewisa of; twärtom bhaf: wa de derigenom wisat fin egen stora egennytta Några af wåra ärare motfåndare hafwa ju funnit indelningswerket så förträffliat derföre att det ide drabbar städerna och en bop fräljeegentor mar m. m., oh hwad bewisar wäl detta annat än deras stora egennytta? Jag kan icke finna eller förstå det annorlunda. Utskottet har icke heller efter mitt förmenande lemnat rum för någet klanter, fom förtjenar af: seende, ty fostän det bar föreslagit invelningåwerkets afskaffande, likwäl först efter 15 år, få har ret bod på samma gång föreslagit upprättande af en lita stor stamtrupp, fom kongl. ma:t will hafwa, och samma wärnepliat, som k. m:t fordrar, bar och Utskottet tillstyrkt. Att ruftoch rotehillare skola ensamme anskaffa och aflöna framtrup: pen är ide met rättwisa förenligt, belst när en få betydligt utiträdt wärnepligt erfordras, och jag beklagar att konungens rärgifware tillrådt honom art för rifsdagen framlågga ett sädant förslan som att lägaa den dryaa wörneplinten ofwanpå indelningswerket, samt derigenom wilja lägga twå börtor på en del af folket, men befria en annan del med enduft en. Några talare hafwa sagt att den stamtrupp Utskottet föreslagit skulle komma att bestå af lö8drifware, men de fakta wi nu ega i vet hänfeens tet lemna intet stöd för retta antagande. Sol: daterna mid Jemtlands bäftoch fältjägarekårer bafwa nemligen inga så kallade soldattorp bland sina löneförmåner utan blott penningar till lön, men ännu har jag icke hört någon kalla dem för löstrifware; twärtom fan jag tala om för ber rarne, att de fleste bland regfa folvater ide sakna torp ändå, utan äro försedre med sådana dels under full eganderätt, dels med besittningsrätt i sin och fin hustrus lifstid. Ja det finnes till och med åtskillige ibland dem fom äro hemmansegare, och det måtte wäl wara bra mydet bättre att ega ett hem på älrerdomen, än bliswa buswilla mid tjenstetidens slut, något fom wanligen inträffar med de soldater, fom bebo så kallade soldattorp. Jag är dassutom öfwertygad derom, att mången yngling wid sitt inträre i bewäringsålrern skall heldre låta lega fig till solrat, hwarför ban får en årlig lön, än utan al slans ersättning fullgöra fin bewärinaspligt, och jag tror derföre att någon löstrifwarestam icke skall uppstå. Man har wirare talat om opinionen inom lan: vet od) tirningarnes opinion. Den förra känna landets representanter inom hwar fin bembygd, och den är ej fällan alldele8 motsatsen till den som af titningarne förkunnas. Huru mydet den sednare, eller tirningarnes opinion, förtjenar affeente, ber jag att få anföra med en större tidnings följande egna ord: Det finnes nemligen i alla länder något fom kallas tidningsskräfwel, fom all: deles ej är något uttryck af folkets tånkesätt, knappt en tirnings egna, om hon skulle gå til doms med sig fjelf. Jag anhäller för min del, att kammaren måtte bifalla Utskottets förslag.