Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1871, sida 2

endast kommer att tillhöra te fromma unflningars nes antal. Å träffande derefter den nu föredragna punts ten i betänkandet, hwilken wål egentligen så att säga sjelswa bränrpunkten, skall jaa, då man från snart sandt alla Håll tyckes nalla påtwinga rufts och) rotehållarne den nya bewärinaslagen med forts farande skyltinhet för tem att på fina fmaga fuls bror nästan ensamma unterhålla ten swenska ars mång stamtrupp, tillse huru och på hwad wilkor denna skyldighet tilkommit. Såsom representant för en del af båtsmanchållet, wil jag derföre en stund sysselsätta mia med tilllemsten af detta, och anhaller jag ott i tet afseentet få uppläsa några yttranden i det af ven för utrerning al frågan om lindring i båtemanshaliet tilfotta komit afgifna betänkande. Efter att i kortbet hafwa redos ajort för ve för anskaffanre af det för flottan bez böfliga manskapet före tonung Gustaf II Adolfs tid wittagna åtgärder, vttrar fomitgen: Mera werksamt egnade konung Gustaf Adolf fia åt ords nantet teraf Genom en instruktion den 12 sept. 1623 för tåwarante lantehöftingen i Finland, Nils Bielte, befallde konungen, att, oberäknadt siädernas båtsmän, derstädes skulle i landgorterna uppsättas och hållae twå kompanier bätsmän, hwartdera till en styrka af 400 man. Denna förs fattning är af wiat, fåfom wijonde te först följda arunterna för införandet af ett ftänrigt båtsmangs båll. Landehöft ingen stulle begifwa fia ut i färs gården och ber socken för socken tin ta mer almepen, hållandes rem före, att på ret konat. maj:t oc) kronan måtte hafwa stariga och wissa båtar män och lanret teremet för irkeliga utffrifningarne blifwa förskonart, kenal. maj:t och fronan, öfwerläta ett hemman fritt, fom räntade 18 baler i wissa och owissa persetlar. Råntade något hemman mera, det ffulle till kronan utgöras, räns tade det mindre, få skulle bonden erhålla fyllnad af andra räntor eller och längaas honom ett annat litet hemman till bietp. Den bonte, fom toge båtsmar till sia, skulle blifwa fri för al utffrifs nina, gärr, lantohjelp, byagnatåpenningar m. m. Hemma hos bonden stlulle båtsmannen hafwa kost emot skyltighet att derför tjena bonden och wara bonom tycig tid arbete; och skulle bonden, om båtomannen toa, sätta en annan i bang fule. Detta allt skulle ltansshöftingen framställa för allmogen och unterrätta rem, huru lätt det för dem wore att de blefwo fria från utffrifning famt antra tungor och beswär. Will ahmogen fätta fina eana söner och månar till båtsmän, skulle tet få vem fritt, äfwensom, derest någon ung bonte sielf wille tjena fom bätsman ech besitta bemmanet samt om semmaren bruka det genom fin hustru och fina barn, det skulle wara honom mergifwet. Derjemte stadaades, att intvelningen skule göras eftar wiss ertning ech officerore tills delas större räntor. Lika instruktioner utsärdades wid samma tiv för lantshöfd. i Uplant, Gabriel Oxenstjerna, hwars län äfwen omfattate Sörertörn, samt för ftåte hällaren på Åland, Stellan Mörner. I ven örra orten borde, såsom i Finlant, trå kompanier och på Åland ett sårant, hwarttera på 400 man, uppsättas. Witare heter ret: Den ofwannämns de af ko: ung Gustaf Arolj anbefalta båtemanss indelningen i wiesa orter synes lifwäl olt rig bufse wa fullftänriat aätt i werkställiadet. Måbänta befanns ten ide fult äntamålsenlia eler sakna. des erforderliga tillgångar af bemman ech räntor. Men efter hans töd beslöt Förmyntareregeringen lör bang emynriga totter, trottnin. Christina, att ställa båtsmanshållet på ständig roterina. Denne åtnärd bare reran på några ställen blifwit förs söklt. Bi Åland bode sålunda aumogen år 1612 fritagits från utskrifning, emot skyltiahet att ut rusta 100 batsmän, men aftalet derom mar alles nast tillfälligt, ty snart derefter finner man utskrifning i denna ort hafwa eat rum. Men ens ligt kongl. brefwet den 12 ottober, 1619 hade skärtarlarne i Skällwiks foden i Östergötland — ————