Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1871, sida 2

nog erkände han sig likwäl wara medweten af och delaktig i Z:i bedrägerier. Slutligen erkände han att hans råtta namn more Oskar Stenberg och fade fig wara född 1820, fon till en prestman i Umeå, och att han skrifwit såwäl det nu ifrågawarande fom flera andra prejeribref i Z:i namn. Denne slulle dock warit en werklig person och hafwa ins ledt S. på denna brottsliga bana, hwilken han, sedan 3. för twå år sedan afrest till Amerita, altjemt fullföljt. Namnet Werner hade han antagit af konsideration för sina slägtingar, fom, bedröfs wade öfwer hans förfall, förbjudit honom att gå omkring och tigga under sitt rätta namn. Derförut hade ban warit bruksförwaltare, bland annat mid Göthafors i Småland, men förfallit i följd af fin begifwenhet på bränwin. På framställd fråga med. gaf han sig flera gånger hafwa lidit af delirium. För öfrigt öppnades och upplästes de bref till 3, fyra till antalet, hwilka legat å posttontoret. Samtliga innehöllo de penningsummor, från 25 till 40 rdr, hwarjemte af dem inhemtades, att S., hwilket ock af honom erkändes, i alla bref begagnat ungefär samma historia, ehuru efter omständigheterna något omstufwad: att en skandalskrift, behandlande den tillskrijnes familj. efter affärsförhållanden, more uns der tryckning, men att denna skulle inställas, ifall boftryckaren genom 3. bekomme få eller så stor ersättning. Blott tre of de personer S. tillskrifwit, hade undandragit fig att sända penningar. (E. T.) Riksdagen. Första kammaren sysselsatte sig under tisdagens långa aftonsammonträre alltiemt med öfwerläggs ning om 1 af sattigwärdsförordningen. Para: grafen afslogs. Ramrarna hafwa således fattat skiljaktiga beslut om denna Ä, hwilken Andra kammaren bjjallit oföräntrad. Onsragen den 10 maj. Första kammaren har under dagens plenum fortsatt behandlingen af fattigwärdsförordningen. Utskottets förslaz til 2, af lydelse, att för bewiljande af jattigwärd i andra fall, än den g 1 bestämmer, eger fattigwårtrssamhälle att bestämma te arunder, som böra af fattiawårrsstyrelse intkt tagas samt att, då såtant bestämmanre ej fett, tet skulle ankomma på styrelsen att meddela fattigwärd, i den mån styrelsen pröfwar nörigt. (Bifölls med 65 röster mot 15). Om 8 g:s andra moment, hwilket bestämmer ordningen mid uppnörandet af rotefördelningen inom sattigwårdssamhälle, uppstot någon öfwerläagning hwarefter momentet bifölls. Samma paraarafs 3:e mom. bestämde den tid, unter hwilken fattigwärdssamhålles indelning i rotar skall wara gällande, till 5 år, äfwensom att ktommunalstämmas beslut om upphäfwande deraf skall af kas bshr fastställas och gorkännas. J Andra kammaren behandlades statsutskottets på grund af k. m:ts prop. äfwensom åtskillina härom wäckta motioner afgifna förslag angående bidrag af statsmedel till aflöning af lärare wid follskolor och smaskolor. Nämnda, i fin punkter affattade förslag, blef, hwod några af tefamma beträffar, föremål för diskussion. Efter slutad öfwerläggning blef punkten utan votering gorkänd. Samma utgång erhöll behand. lingen af de öfriga punkterna, af hwilka endast den om årligt statsaanslag med 75 rer åt fåran lärare eller lärarinna mid smöskola, fom uppbär minst 150 ror i årlig lön, blef föremål för vigtussion. (Då Första kammaren förut bifaliit statsutskottets förslag är det sålunda nu i fin hels bet af riksragen gilladt.) J öfwerensstämmelse med sammanfatta ftat8åoc) bewillningsutskottets hemställan blef kortstämpelafgiften från och med år 1872 förhöjd med 37 !, öre eller till 75 öre för hwarje kortlek. Hwad samma utskott heställt beträffande erfätts