Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1871, sida 2

De komma slutligen till en grupp, som hade stannat utanför ett cafö. I midten af denna grupp höll en kalesch och i den satt en kvinna, som förtärde en glace. Gruppen hade bildat sig för att se på denna kvinna, Det var i sjelfva verket den mest tjusande varelse, som sedan Evas tid utgått ur skaparens hand, en varelse, som skulle hafva kunnat förföra en påfve. Våra calabrisare inträdde på kafet, begärde sorbet och satte sig vid fönstret för att kunna betrakta damen. Hennes händer voro isynnerhet beundransvärda. — Corpo di Bacco! hvad hon är skön, utropade Cherubino. En man nalkades och slog honom på axeln sägande: — Tillfället är gynsamt, min unge herre. — Hvad vill det säga? — Det vill säga, att grefvinnan Fomera för två dagar sedan slog upp med kardinal Rospoli. — Nå, än sedan? — Om ni vill är hon er för femhundra dukater och tystlåtenhet. — Min? — Ja, hon är er. — Men hvem är då ni? — Un ruffiano per servir la. — Jag vill också hafva denna kvinna, ropade Celestini. — Då mina herrar kostar det dubbelt. — Godt! — Men hvem skall ha henne först? — Det blir vår sak; underrätta dig om hon är ledig i natt och sök sedan upp oss i det Venestianska hotellet, der vi bo.