Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1871, sida 2

Kopplaren och de båda barnen gingo åt hvar sitt båll. Grefvinnans vagn försvan. Cherubino och Celestini återvände till hotellet, der de hade jemnt femhundra dukater kvar, De satte sig på hvar sin sida om ett bord, lade en kortlek emellan sig och togo ett kort hvardera. Cherubino tog hjerter ess. — Lycka till godt nöje, sade Celestini till honom, kastande sig på sin säng. Cherubino tog de femhundra dukaterna i sin ficka, pröfvade om dolken gick lätt ur slidan och väntade kopplaren, som anlände efter en fjerdedels timma. ij — Hon är ledig denna natt, sade han. Godt, låtom oss då gå. De gingo. Natten var herrlig. Himlen blickade på jorden med alla sina ögon. Grefvinnan bodde i förstaden la Chiaja. Kopplaren gick först och Cherubino följde efter sjungande: Che bella cosa i de morire ucciso I nousze a la porta de la innauiorata. Lanima se ue sagli in paradiso, E lo cuorpo lo chiegne la scasata. (bet är skönt att dö vid sin älskarinnas dörr! Under det själen uppstiger till paradiset, gråter hon öfver kroppen). De kommo till en liten lönndörr, der en kvinna väntade dem. Excellenza, sade kopplaren, jag får hundra dukater för egen räkning och de andra fyra hundra lägger ni i en liten korg af alabaster, som ni finner på spisela i sängkamwaren. Cherubino gaf honom hundra ducater och följde kvionan. (Forts.)