Norrländska Korrespondenten – 29 april 1871, sida 2

J afseende på ben i mom. 3 5 24 intagna be s:ämmelse, att ren, som blirwit uppbådad, ware skyltia tjenstnöra til trigets flut, önstade hrr O. B. Olsjen, J. Pehreson och Åte Andersson ett tilläna, att denna tjenstaörina entaf måtte ste inom ve förenare rikenas aränser. Ett par af teesa talare förorrare derföre äterremiss. Puntten bifölls emellertid på yrkande af hrr Sw. Nileson i sterslöf och frih. J. Ericeson, fom anmärkte, att tillänget skulle innebära ett misstroende mot den andra statsmakten och ide medföra något prafs tistt resultat. Beträffonde vet uppbårare bemwäs ringsmanskapets underhåll, hwarom 29 S bands lar, föreföll en temlian lån warin öfwerlängning. Hrr I. Bebrefon, C. Jfwarssen, arefwe Sparre, Lottkens, Ola Mänsson, Per Ericsson, Magni, Lielm, Törnfeltt, Ola Larsson, Sahiström, Lig Olof Lareson och Key önskare, att nånon ersättning måtte lemnas ät förbemölta manskap, och förstnämnda talare framställde i fårvant bänfeende det förslanet, att hwarje man måtte erhålla 40 öre per vaa för hwarie van af öfninagtiden utöfmer re puwarande 30 öfninasdagarna. En stor tel af denna sidas talare önskare i fårant softe återremig. Or Gumeliud anfåg den lämplisafte ersättning wara, att göra de bewåringeskyldige delaktiga af politista rättiaheter. Hrr Sm. Nilsson i Efweröd, Åte Anrersson, O. B. Olsson, Job. Jönsson, Enaman, frih. af Schmidt. Martin, J. E. Jchansson, frid Zohn Ericson och Carlen yrtade bifall till utskottets förslaa, om hwars gorkånnande äfwen krigsministern anböll med framhållande deraf, att man eljest skulle funna draga i twifwel den offerwilliavet för lans tets förswar, som tammarens majoritet försäkrat fia eaa Genom votering bifölls paraarafen oförändrad med 107 röster mot 55, fom afgöåfwos för br J. Pebrssons förslag. Mot vet iF 23 gjorda starganret om skyldigbet för lantstormens första uppbär att årligen unteraå mönstrina batalionå eller kompaniwistinwånde yrr J. Runrbäck, L O. Larsson, Tjernlund, Nils Larsson i Tullus och Sahlström, att denna möns string more obehöflig samt skulle särreles i Norr: land, Dalarne och wiesa trakter af Wermland, merföra stora olänenheter, tirsspillan och toftnaver för vem det aällte. På grund häraf yrkates återremiss. Utskottets hemställan förortardes deres met af frih. Jehn Ericsson oc br Sm. Nilsson i Öfterlöf, bwilfa frar höllo, ott tå inga öfninaar för lantstormen fordrates, were årlisa mönftrins gar nörwändiga, för att i någon mån underhålla corys-antan bog manskapet. Mer 69 röster met 68, efter ven förseglare fe: teln8 öppnande, beflutadeg äterremiss. J sammanhang härmet återremitterarcs 6 45 rörarde mönstrina af andra uppbåret. För öfvist godkändes hela den del af ifrågamwarande top, fom i dagens iammanträre behandlares. J afs seende å det tillägget til lagen, fom bufwurfattigen innehåller, att tensamma skall tilämpas från och med 1872, äterremitterates detsamma fåfom warande i strid mer det af kammaren redan förut bestämda wilkor för lagens antogande. Öfriaa punkter af utlätandet gorkändes utan öfwerläggning. Til filt benärde berr frid. Gripenstert ordet och uttolate ett betlagande af det sätt, hwarpå den nu utagerade frågan blifwit inom Andra fame maren bebantlad, och hwaraf uppenbart mifat fin, att inrelninaswerkets upplösnina warit hujmud. syftemäålet för majoriteten. Talaren boppates, att den uträfning, man i detta hänseenre gjort sia, måtte blifva en missrötkning. och trorde att bär kunde tillämpas vet aamla ortspråket: Man bör ej jälja buden förrän björnen är skjuten. Ges nom det wilkor, fom blifwit uppstährt för märnes pligts-lagens antagande, hare man afskurit lösningen af den stora frågan, ehuru utan twifwel andra antagliga alternativer, utgående på större eller mindre lindringar, skulle kunnat uppställas.