Norrländska Korrespondenten – 15 april 1871, sida 2

blef till fullo sörstårt och i tacksam kårlek upp. ffattadt of hennes föll. Met ännu stönare och innerligare band fästade bon oss wid fia genom ven kärleksfulla sjelfuppoffring ech sjelfförpätna bängifwenhet, med hwilla hon uppfybre sin höga pliat mid erg mafseståts smärtjulla fjutbårt. Wi sågo i henne ett lysande exempel för hwarje Rors disk svinna och buftru. Kristiania maaistrat har likaledes skynrat att i en acress frambåra witnesbörten om sitt djupa deltogante i konungens sorg. Hertigen af Dalarne antom till Stodholm i mäntaas. Olofligt elgsky te. Från Östersund skrifwes: Enliat de rapporter, fom från wederbörante slog. waktare nyligen inaåätt till jägmästoren Brandberg, bar elofliat elaskytte under innewarante winter inom Hotagen berrifwits i mycket stor skala. Töwärer och derpå följante strång winter i början af mars månad bererre gynnsamma tilljålen för tjusstyttarna. Mer anlerning häraf bare slogwaktoren J. Danieleson i Hotagen och Rörwatlnet, åtföljd af twånne andra tarlar, i början af mars företagit sig att göra efterspaningar. Komna ej mera än 13 mil från byn, sågo de spår efter en ela och 2 eller 3 skiclöpare, de sernare sam det syntes i had och bhäl efter ten förra, fom med största fivövabet drifwits fram och tilbaka öfwer Rörwattnets m. fl. sjöor. Ejter en mycket ansträngante marche påträffate D. och bang följe omsiter mid slutet af sjöarna 3:ne fars lar med hwar sitt skjutwapen, bwilka sernare då tygos i beslaa; och bofwa re 3:ne karlarna befinnits wara Nile Pålesen, Jonos Jönsson och en pojke Per Pereson frår Ansätten; of elgen wao enrast åtskilliga fragmenter til finnanres, hwika försältes å anlktien för 17 rtraärmt. En fjete tjuskytt, fom warit i de nyssnämntos följe, hoe, efter uppgift, medtagit buren och bet wäfendlis aaste of elgens fött somt benifwit sia åt anat håll. Denna fjöerde tjurftytt bar man seran fitt reva på och funnit wara bontesonen Joban Antereson från Ansätten. Den 16 mars bare 3. Danielesen blifwit talad til Hägasjön, för att efterspana tjufslyttar, hwilka berrifwit sitt nesliga yrte på vet s. kt. Botenäåset. När D. framtem til Häggsjön bare felket terstädes retan tagit wara på 3:ne rörate elarjur, ett med huden jå, nyss skjutet, ett sönderstyckart och til en rel nedfroltatt till siån Hotagen, ter en karl, bonten O. Olefeson i Ålwiken, paträffares bärande fött; och den 3:e elgen, fom blifwit flård, befanns waktas af en hunt, tillbörig lappen Per Olofeson i Flin: ten, Den 27 begaf sia D. ästad åtföljd af 3:ae kartor till Hetogen. Nettemna till sjön, fingo re sigte på 3:ne karlor och en hund, stäente å stranten på långt afstånd. Deesa eftersattee genast af alla krafter; men upphunna inom stottbäll, wänte re fig om och loesare fina skott ratt emot fina förföljare, bwarefter ve genast fortjarte flytten. Seran D. ech hans följeslagare hunnit frilla fin häpenhet, eftersattes flyktingarna, med den framgäng, att man snart tunte igenkänva nyssnämnta Per Olosssen, hwars hund man lIrc karcs fräåntaga honom. Det inbrytanre mörtiet bintrade inom fert förföljondet. Efter att hafwa tillbringat natten i ett närbeläget torp, benafwo fig D och hang följe påföljande morgon till JFlinz ten, för att wisitera hos lappen Per Oleseson, fom genast mir fommanträffanret vörjate gråla på D, erlännande red att ban och bang sållskap ffjutit på deras förföljare svällen lörut; men anmnen på följeslagarna wille ban teck ej uppge; bet trordes vod wara lappeng bror Olof Olofefen samt Lars Hansson i Ålwiken. När D. före löfte inkemma i matbeten, toa Per Olofeson ur nyckeln, och mid förföf att hinrra bonom derifrän blef ban ursinnig, ropanre til bustrun och pigan att te ffulle bemta benom hans bös sa, sä stule han wija på annat, hwarefter han gaf D. trenne stötar i wenstra sidan med en jernskotd spjutlit staf samt ett slag öfwer högra banten, hwaraf — L—L—v—v———