Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1871, sida 3

hdrande för wallretsen, helst hr Witström förmäles wara motståndare till allt werlligt framåtftris dande samt icke intresserad för samhållets argelär genheter och en tilljredsställande lösning af dens jamma. Då d:r Wilström, fom nu förmodligen är stadd på refa till riledagen, ide weterligen hit anländt och således ej lär wara i i tillfälle efter förtienst be swara det wältomnande, hwarom Sundswallsposten dragit jorjorg, må det tillätas en person, fom lärt tänna och wärdera d:r W. och något erjarit om sundswallsförhällanden, att i någon mån blotta owärdigheten ar detta anfall. Dottor Wituröm är ordförande i Sundamwalls arbetareförening sedan flera år tillbafa, och det är twijwelsutan i hög grad hans förtjenst, att den före eningen, förfofrat fig och nämnes med mycken aktning. Åt densamma har han egnat sig med betyds lig uppoffring af tid och trafter, i det han inom föreningen hållit föredrag, meddelat underwisning o. s. w. Om han är styresman för Sundswalls huehållsförening, en af de få i Swerige fom wäl lyckats, tänner ide insändaren, men har anledning antaga, att han åtminstone medwerktat till det goda resultatet. Wälbetant är deremot, att doltor W. stiftat och är förman för Sundewalls folkbank, till tidsfoljden den andra inom Swerige och erkänd fås fom utmärtt wål handbafd och särdeles gagnelig. Hwad hans politista ställning beträffar, erinrar sig inf, att hr W. offentligen och wed stor liflighet ut talat fig till fördel för den politiska och den kommunala rösträttens utsträckande, för retligionsiribetens fullständigande o. s. w. Huru han inom sitt samhälle warit bedömd, derom witnar, andra förhållenden att förtiga, att han för några år sedan af Sundsewalls stadejullmättige erhöll uppdrag att på stadens bekostnad göra resor till ätskilliga orter i mellersta och södra Swerige samt Danmark för att studera nägra för Sundswall på dagordningen frå ende fommunala fråger, särskildt den vm fattigmår:dens ordnande. Af annat samhällslager waldes Han till representant wid det i somras i Stocholm Hållna skandinawiska ardetarmötet, i hwillet han tog werksam del Nu hafwa slutligen 221 walmän i Sundswall kallat doktor Witström till rikådagsman; medan 101 sundswallsbor welat, litasom östersundarnes flertal, i Andra kammaren representeras af Jemtlandshöfdingen Asplund, som redan genon plats i Första kammaren är fredad från att behöfwa tillbringa den falla och i Norrland ofta belymmersamma ärstiden i det aflägna Estersnnd. Det anförda må wara nog för att wija, om doltor W. må anses olämplig till riksdagsman, och om han är motständare till allt wertHigt framåtffridans de. Den frågan lager nära, hwilketdera Partiet sannolitast bildats genom intalanden: de 221, Jom walde en af sitt eget samhälles mest förtjente mån, eller de 101, som frän annan stad wille uppsöka en landshöfding, hwilten redan är revresentant och fans nolilt är i tillfälle att med inbesparad landahöfdins gelön betoffa fin Stockholms wistelse. Men skälet till Sundswallsvostens smädeskrift mot dottor W. lär, om inf. ej misstager fia, bero derpå, att hr W. ide delar de i Sundswall matthafmans des åsigt om, huru man bäst skall nppnå on tille fredssiällande fösning af jamhälletå angelägenheter. Dottor W. har såsom stadefullmåälktig dje rjts att hysa och uttata den mening, att staden så som sädan ide ensam borde behöfwa ätaga sig en till hundratusentals ritsdaler uppgående uppoffring för Sundewall —Throndhjemsbanan, förmenande hr W., att samhållets storgubbar wäl kunde sjeljwa något bidraga. Det är förmodligen detta oförskräckta upp trädande i en fråga, der de malthaswande icke wille tillåta någon meningsskiljaktighet, något angrepp på deras egna plänböcker, fom gjort det möjliat, aLlt wid ritsdagsmannawal i Sundsewall en londshöfding från annan ort nu kunnat mot doltor W. ere hålla bortåt en tredjedel af de afgifna rösterna. Wi instämma i insändarens omdöme om det hänsyndlösa i Sundswallspoftens uttalande, fom af of