Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1871, sida 3

som man förmodade, nu fri, både till hjerta och hand, och dessutom egarinna till en enorm förmögenhet. Lord Elvinz var en slägting till hennes aflidne man, och i den Parisiska hvirfveln hade han ätagit sig att vara hennes ciceron och att föra henne in i Paris mest aristokratiska kretsar. Dessutom förmälde ryktet äfven, att den unga ladyn stundom plågades af melankoli och tyckte mycket om on. byte af vistelseort. Grefve Rubensköld lyssuade med ett oförklarligt iutresse till alla dessa berättelser om den sköna engelskan, och han ämnade just gå iv i de öfriga rummen af våningen, för att få kasta ännu en blick på henne, då en hand lades på hans axel och en manlig stämma yttrade på svenska: — Min bäste grefve, följ mig, och låt mig presentera er för lady Murial. — Med nöje, svarade grefve Rubensköld gladt och följde ministern genom flera rum till ett litet förtjusande kabinett, orneradt i himmelsblått och guld. Detta rum var i sanning en värdig ram till den sköna tafla, det inneslöt. På en temligen låg soffa satt lady Murial. och hennes hvita drägt med alla de skimrande juvelerna tog sig obeskrifligt väl ut mot de blåa sammetsväggarne och de från taket nedhängande draperierna, som, öfversållade med guldstjernor, verkligen hade en förvillande likhet med nordens stjernklara himmel under en vinterafton, Den unge grefven bugade sig djupt då ministern presenterade honom. Lady Murial böjde lätt sitt hufvud, i det bon yttrade en önskan att få veta, hvilket land grefve Ruben