Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1871, sida 3

himmel. Hennes gestalt var på en gång fia och yppig, och den stolta hållningen utvisade en vana att endast umgås med personer af högre bildning och rang. IIennes egen person utan alla prydnader skulle i sig sjelf varit nog, för att väcka uppseende hvar hon visade sig, om ock icke den toilett, hon bar, äfven bidragit till höjande af den effekt, hennes uppträdande framkallade, en toilett, i hvilken sjelfva kejsarinnan af Frankrike icke skulle hatva blygts att visa sig. Juveler såg man på heunes hals och armar, juveler gnistrade i hennes hår och sjelfva klädningen af hvit silkesbrokad, inväfd med guldblommor, var framtill sammanfästad med stora rosetter af de kostbaraste ädelstenar, hvilka i ljusskenet skimrade och dallrade i alla regubågens färgor. Skön var hon ända till berusning, och ett sorl af beundran genomlopp salen vid hennes åsyn. Hennes följeslagare var klädd i den engelska generaluniformen, och han gick vid hennes sida lugn och sansad, utan att i minsta mån låtsa märka det uppseende hon väckte. De passerade långsamt hela salen, och instinktmessigt drog sig hvar och en vördnadsfullt tillbaka vid deras annalkande. Först sedan de försvunnit in i de öfriga rummen börjades dansen ånyo, och här och der bland grupper af damer och herrar hördes en hviskande fråga, om de sist anlända gästerna, hvilka de voro och i hvilka förhållanden de lefde. Mången visste då att berätta, att lady Murial var Italienska till börden och blifvit för några år sedan gift med den rike och bögst ansedde lord Percy Murial. Denne var dock nu död sedan 18 månader tillbaka, och hans sköna enka var,