Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1871, sida 3

Från Öser junt strifwes härom följanoe, fom eger mer än en pikant side: Sundsmwallg en tel herrar fingo denna qången lång nåja. Om nu OK Wilström mar vem för: hatsig, fom re låtit påskina, hwarföre icke heltre rå wänta sia till Östersunde caentlina kanricat br Grenholm och ide på br Afvlunt, fom te wiste att Jämttand och Ostersund förut genom sitt Lantstina insatt i Första kammaren, der dr wille hafwa bonom svar. Rektor Bergarens ans förante, intaget i Kotrespondenten n:r 18, bar i Österjund wäckt nära nog förwånina, eftersem r förekommer att landeh. Å. för arvodet stull wore benägen afas från det förtroenre han fått och har i första kammaren och förflyttas til den Andra. Härmed fon alvrig hänga rätt ihep. Hr Berngaren får sannelikt något att göra, in: nav ban rentwått fia från detta Yttrande, ameat an det altrig fon folla nånon in här på ställetatro, att lontsböft ingen fan hafwa begärt fårant fans fel effentliaajert om det oc warit Bernarer et stildt anförtrodt: besynnerligt, i bwittetrera salle! som herst 7) Om ibe Snndsmalliter, bwitta icke wille bafwa Ol Wilström till aritstagaman, i stäl tet för Tit. Asplund röstat på Grenhelm, rå hare bär blifwit fulfomlia eniabet, och mänaa röster fommit i urnan, fom nu förargelsen uleblefwo, emedan man bär alrria från börian upställf fanve höfrinaen såsom fantitat, men slutliaen ändå tät från Sunrewall öfwertala fia of OL Wiksträms lärta motparti. Man fer fig efteråt lurad och thetta med rätta, D:r Wikström b.bösfre in: gen röst härifrån, när han äntå bate tillräckliat stor enhällighet i Suntowall. Hwad avgår mår lantshöftina, wille man ide bär lussns alt för myck t til räkter Bergarens framställnina bes Eter, emetan man ansåg framstältiningaen om mo: tidet för bang flyttnina från Första till Andra kammaren, wara allt för lumpet för ott winna almänt bifall. Eftersom jag börjat skrifwa en hoper nonsens, deck ide mer af tet slaget, än att tet stora före rådet teraf i Sunmswall för landsb. A:s räkning, står orubbadt i fin alänsande storhet, måfte jaa jäga några ord om buru fernare walmötet bär i måntags aflupit. Ortföranden för tillfället let. tor Hammargren berättade för en samlad styrka af mer än 100, att från Sundswall erhållits un: derrättelse, vet man rer beflutat fig för mår lant 8. höfting såsom den mest framstaende rikscagsmans fanritaten, och att vet såleres wore skäl att Ö stersund förenare fig med Suntswall, enär röjt fplittring kunde föranleda derhän, att Östersund finge litsom Sundewall, ett ombud wid rifsragen, fom altraminst här warit pätänlt. Efter en stunts tystnad uppträdte en lektor Brandt wid härwarante Elementarskola oc) an: jörde, bland annat, att bildnina, rättråt iabet, fajt karakter och framför allt gort omröme i allmänna årenter m. m., hwitka en riksdaxysman borde be: fitta jemte lokalkännerom inom orterne ech liflia wälwilja för desamma, borde utmärka den person man önskade fis såsom Sundswalls och Östersunds representant; och emeran Suntswalls kummun till 24 wändt fin förhoppning i i detta afseende till mår högt aktare santeböftina, kunde wäl Oftersund icke annat än deruti instämma; tilläggande talaren, blond annat, att endast derigenem före kome ren eljest befarade olyckon, att t:r Ol. Witström möjligen kunde blifwa mald, hwilket more tetsamma fom att sätta en nolla i fammaren bland andra riksdagemän mer omrömesförmåga och bildning. Detta anförande, fom afhörres med mindre uppmärksamhet, säsom utkläckt af en sannolikt lärd, men opxaktisk person, unterstördes strax rerefter af Östersunrs själasörjare, pbil. doltor Feltström, bwilken äfwen hade den eförsigtigheten yttra, att d:r Ol. Witström wore en nola ech att samhållet borte förekomma den omnämda olyckan att få honom till riksdagsman, genom att dertill aumänt wålja mår högt aktare slantshöfding i hwilket fal Wikströms anhang i Sundewall komme i minoriteten. De församlade började mumla någet sins emel. lan och en och annan yttrade, att mir sårant för: hållande were wäl bäst söka förekomma den före: speglade olyckan, men willrådighet war deck ten åfiat, fom hörtes wara rådande. Tystnaren af: bröts nu genom prov.-läfaren toktor Grenbolms uppträdande, i det ban anförde, att med största högaktnina för wår lanrsböfrinas aora egenskaper i alla möiliaa afseenden, kunde talaren, bwilken såsom landstingsman för Östersunds stad biträdt med att inmälja lantsh. i Första kammaren för båre hela Länet och staden, ide emot fin egen öf wertygelse wara med om att wålja honom från fin plats i Första kammaren, helst stor swårighet måste möta att finna någon, fom stället der inträdte och funte fylla platsen få wål. Hwad widare anaick herr lektor Brantts anförande, att man borde makta fia för att i boramästar Ahlgrens siälle insätta en nolla i Andra fame maren, anfåg talaren detta Yttrande om doft tor Ol. Witström, fom dock more en i Sunde: