Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1871, sida 2

bättre än tess ortjörente, jag lemnar en nötig uppiyenina, måhänta ytterligare ökante Rerafs tionens jora och ömkan, men abteles ide förringantre den wärtriahet Suntswahs arbetareförenina besitter, äswen om Sundewalls-Posten als dria få ifriat söler göra bicche i densamma. J omnämnta Sundemakbe-Poftens artikel uttalae ten aktning, fom skäntes Norrköpings arbetureförening, fom tagit frsta fienet till petition i Förfwarsfrågan — och ingen gifwer denna föres ning innerliaare ertännende terför, än ESuntdwalls arbetareförenina, fom mottagit, behanrlat och gillat framstälda förslaget mer alät je, lif och wärma Men buru månaa arader skall ide Suntswa s Postens attnina för Norrföpinge arbetares förening falla, tå jaa härmed får äran upplysa, att förslageskrifwelsen i Förswarsfrågan från Nerrföpings arbetareförening äfwen innebåller följande rader? För att fulllomligt knuna underlätta genom drifwandet af samma fråga (allmän wärnepliat) anse wi, att i och med detjamma något måtte göras, för att utwidga det orepresenterade Sweus sta folkets rättigheter, hwarför wi önska allmän politiskjemlikhet. Häraf inses lätt att Norrköpinas arbetoreföres ning kommer unter samma Sunrswalls-Postens tom, fom Sunceswalls arbetareförening — och wore tet nu få farligt? — Säkerligen ej farlinare, än drabbas af samma faderliga warning, som Sundswalle-Posten finner lämpligt gifwa härwarande arbetareförening. Bårde jovatist och ömfiat måtte wäl wara, att Sundewalle-Postens Redaktion, fom till och med påstår fia cj wara motftåndare till nutwidgode politiska röttigheter, ej ännu komit under runt derom, att ffylrisbeter och rättiaheter böra betinga hwarantra, och att man ide utan betäntante bör atava fia wärnepligt för ett fosterland, fom fordrar sina söners lif och blod, men ej wil lemna dessa ett ord med i laget, vå ret gäller fråna om allmänt wäl. Stulle Sundtdmwalig-PRoften möjligen framgent intressera fia för förbantlingarne inom Sundäz walls arbetareförening, mill föreningens ordfö ranre nöjsammast om dessa lemna såkra upplvygs ningar till fromma såwäl för Tirningens revaftion, som dass läsare Sundewall ten 13 Jan. 1861 OL Wikström. Helsingland. Folkmötet i Enånger d. 7 d:s war besött af emtring 300 personer, mest allmoge ech några Huditswallsbor, men ett högst ringa får tal från Söderhamn. Mötet öpnades med ett fort inledningstal af skräddaren Molin och walde lands tingsm. Anders Larsson i Lund till ordförande och fonstförwandten Lundberg till sekreterare. Ofmers läggningen öfver programmets twenne första frågor upptog hela förmidtagens plenum och war, säger Hafinaen efter hwilten wi återgifwa detta referat, järdeles liflig, stundom af wertligt intresse. J bes sluten öfwer dessa frågor uttalade sig mötet för en allmän felibewäpning, fullständigt militärisk ordnad, med yngre klasser såsom aktiv arme och de älrre fom landstorm för ortförfwaret, samt fequingss rätten upohäfwen. Mötet ingick ide i detaljen, får som antalet: klasser m. m., utan uttalade fig endast i principfrågan. Under öfwergångstiden bibehålles den indelta armeen, tills i mån af efterhand upp: stående krinsduglighet hos den nya organisationen, densamma successivt indrages. Nörwändigheten of tidig början med den manliga befolkningens militära tanande, redan i foltskolan betonares äfwen. — Den andra puntten, om allmän politisk rösträtt, omtämpades lifligt. Oattadt traftiga motsstånd af minoriteten segrade de radikala i hufwudsrågan: allmänna rösträtten, till förwåning (fm!) för måns gen, fom wisste de närwarande till största delen bestå af sjelsegande bönder. Den starka minoriteten wid röstningen är dock en tröst (jo! jo!), ty man fan wara förwissad, att i den mån bonten blir upplyft om, att det är på honom till stor del det