Norrländska Korrespondenten – 27 december 1870, sida 2

päkas. Sundom iilltalas barnen med några uppmuntringsord a någon bland lärarne eler någon tilljälligt besökande, hwarwid odså stundom någon liten uppmuntrande bexrätielje bisogas. Derester bestämmes af ledaren tänkespråk och text till jöljande söndag, hwarqster firad med fort bön od) slutsång. Senna sednare afdelning får ej upptaga mer än 15 a 20 minnar, huaden för det hela åtgår en och en half mma. Wanz ligen äro dessa öjningar ar Jåwäl äldre fom yngre följda med sådant intresse, Lt tiden aläd synes fort och bade lärare och barn längta att snart återse hwarandra. Under det första siotalet af år jag deltagit i denna werksamhet anwändes allud de för fratåkyrkan bestaende söndagstexterna, men under jedz nare åren har genomsatis hela Luce Cvangelium vers för vers och derejter fortjatid med UWpoftias gerningarne utaf samme helige förjattare. Yäraf fon ses, att assigten ej är att uppföka och ine pregla hos barnen några särssilda partiåsigter, utan att ärligt i hwarje ord, så langt mi sörstå, jöfa sanningen och få denjamma lefwande sawäl för oss jjelfwa jom för de åt of anförtrodda barnen. Det är äswen endast denna sannings kraft, hwilken hos of äldre gifmit frid åt wåra själar, spridt Uus ömer liwet och döden samt hopp för ewigheten, som kan sörmå, blott uti ifrågawarande sondagss! ola, 14 män och 19 hvin: nor att ejter ojtast trägna och anfirängande göra: mål under de jer arbetodagarne, oajbrutet jönz dag ejter söndag, jåwidt sjukdom ej hindrar, wara på fin plats i söndagsstolan, utan att nå: gonsin hafwa hopp om den ringafte jordifta bes löning. Kärlekens makt är här den enda dvife kraften, men denna makt är oc stark. Jag frågar nu denna upplysta och sördomsfria domstol, in ör hwilken jag star: Ur detta ett brott för hwilket man bör beftrafjas med höga böter eller fängelse? san det wara möjligt att uti det protestantista Swerges hu wudstad förbud för bis belns läsning bland fattiga barn siall utärdas? Skulle detta bliswa jörhallandet, måste wi med Herrens apostlar u:ropa: Man maste mera lyda Cud än mennislor. Wi deremot stulle anje det såsom ett brott att dermed upphöra; iy wi äro pligtiga både Gud och det jamhälle, hwaruti i sin försyn har satt oss, att med trohet anwän da det pund Han oss giswit. Churu ringa plats wi än i samhället innehafwa, äro wi dod ide utan inflytande. Wi meta oc) hafwa äfwen erjarit, att Euds heliga ord, tidigt inplan adt i barnaz hjertat och lefwandegjordt genom Herrans Ande siall utgöra den ssarkaste mo ständskraft till alt det sedliga sörderf, som fräter mårt samhälle, ökar satugwården i häpnademädande grad jamt syller wåra talrika sängeljer och sinkhus. Wi hoppas och tro, att de flesta af wåra barn skola genom det hos dem på et en-aldigt oh leswande sätt inplantade ordet bliswa bowarade fran frog: lifwets sörledande och förderjwande inaror, jamt den här af eländen detta lir oftast har med fig. Blir detta wårt hopp förbytt i werklighet, då haswa wi erhållit den rikaste b9 mest tillvedfällande belöning, om än måra assigter af Många misstydas eller misssörstås Men torde någon med angiswarn länka och säga: de werka hemligen och på sidan om lagen samt m edelst mutor sör att wäriwa anhängare. Jag wädjar då vill denna ärade domsto! att alv göra, om denna werksamhet fon kallas Hemlig eller i smyg, då den utöjwad för öppna dörrar och besötts af omkring 300 barn, boende i nästan alla siadens delar. TA hwad mutor angår, å återfrår det wederbörande att bewisa. Stule någon af oss göra sa slyldig härtill, more den wäl wärd att lida det strafj lagen bestämmer. An gifwaren såwäl som hwiHken jom helst ar Stodholms wördiga presterstap har ju dessutom till sälle att perjonligen bejöka biwannämnde föndagsstola och på detta sätt öfwer: yga fig såwäl om det ena fom det andra. Jag kan dod ej pår minna mig under alla desia förflutna 20 åren hafwa sett hwarken kyrkoherden Påhlman eller någon annan af det högwördiga preserslapet Wi hafwa dod några gånger hailt den äran att hos oss fe Stocholms stads nii7 iste folkskoleinipckrör, rektor Meijerberg. hwilken mid fina bök ej på minfta jätt jöft hindra, utan förr jöfi uppmuntra oss i denna werksamhet. På grund af hwad jag sålunda haft äran an: föra får jag wördsammast bestrida allt hwarför jag i detta mål ankkagas, och lika wördsamt an-z hålla att från detta mål helt blifwa skiljd. Stodholm den 8 December 1870 P. Palmqawijt. Hr Palmamist tillfrägades vtterligore, om ej i söndagsskolan lärtes något mot Luthersta kyrkan stridande. Han swarade derpå, att det ej skedde utom när bibel: