Norrländska Korrespondenten – 13 december 1870, sida 2

Dä emellertit den deri befintliga motiverina ej i sin halhet kunme gerfännas beslöt föreningen att sägna skrumelsjen till handlingarne. Setan en ekonomisk angelägenbet bit wit afajord, samt sakreteraren redogiovt för den stundante internastonela utfiällningen i Lenron och för Metelpads skeppebyggeri aktiebolag slöts famman: komsten. — Från Torp ta wi erhållit en fore respondens om ten tommunalstämma, fom ven 30 sistl. Nevember holls för beslutante om bivrag till ven föreflagna jeruwänen Suntewall— Trenthjem. Stämman lär ba warit ytterst sterminRk och enligt wär bresskrifware lära flera församlingsmetlemmar på vet afffywär: taste respetterat fin enen lärare, preft och rikedaasman ... Det war för det ret mesta så obyffare ord och uttryck af en fler rel, att den ene bonden mål bliyzas för ven antre. ... Af såt ant blef till sist ven man fom mest ifrat för jernwägen få förtörnvad, att han nertare fina månar röfter, ehuru ban eacdeflile. Härigenem erhell slutlinen frånan den utgåva, att Torps soecken för sin vil förs klarare fia ej wilja unterstödia eller på nånot fött tillmötesgå den i fråga fatta jernmwänebyanaren, Brajskrifwaren, fom sjelf är bonte, bellagar ite starkaste och liflinaste uttryck denna ntaäång, den ban förmenar härfiyta af ofunniabet, wiltdet och wålt, de der yttrare fis i sorl och vmtt, io beskedltat larmante och en ytterkin töv: wirring, få att mänga ja rop hörde och många nej skollate från obehörize perfoner. Nej repates till alla Yitran: ten fom kommo från ortförante bordet omkrina bwilket en stund rätte en stor tränasel och upphetsnina, då man sick böra jernwågens wänner kallas tallrutflickare och mera dylitt. Ja, ide ens orrf gick fru från tillmälen af liknande art, s. t. r., tå ban äskade tystnar, möttes ban af rop fom: tar bort en satan menniska, Wi sätta af bonom! han skall of stelen; ban är wärt fattighjen fom ätit upp alt sitt och fin flägts förmögenhet och nu äm: nar genom dessa bivraa uppäta of och mår foden7. Och tod bar tenna man, fom är en sälsynt god och retlia, tarat ter, tet största förtrornde af både nika och fattiga, bwillet bäst syn-s deraf, utt han i flere är warit betrord alla foc: nens anaclägenhitter, samt äfwen frame deles blir det, få framt han ej i litbet med rilgrogåmannen förtörnas och un: dandrager komunen fin stora slickligbet och arbe!sförmåna. Emot bidrag urpträrte ganska många utan någon emmexlina i bewisföringen, ända till dess en talare fölte förringa märtet of de släleaprosten Lithner anförde genom en antyran on ret stora eaenvyt: tina intregse br L. slulle ba af jernwågen derför att ban fålde fina grisar till Sundswall. Det egend omligaste af yttratena för ansloug war vå en af al mogens män rent ut fallade fina mede bröte: wildar, i oanlednina hwaraf wår brefskrismare, fom tyckes ailla detta om: döme, anställer några betraktelfer verctwer att prosten Lithner, som i 10 a 11 års tid innehaft lärareplatfen i Torps socken, baft få föra ja rent of macen fram gäng med ata fina hundratals protvif ningar, hwilka teck borde hafwa omskapat åhöraren fill werkliRka tristna, de ver iaktagit Apostelens ord: ålffer Eder TT — — — —