Norrländska Korrespondenten – 25 november 1870, sida 3

mänerna i Wallachiet oc Moldan, hwil. fet man — få nåästan otroligt stor war ten tå för tiden rårande okunnigheten om förhållandena i det turkiska riket — kallade ett arefifft uppror. Den fick ytterligare näring genom upproret i ret nuwarande konungariket Grekland. Då öfweröste man till den grad Europa med till tet löjliga gränsande historier om turkarnes skändlighet och grekernas förs träfflinbet, att vet jublade öfwer slaget wid Navarino ech öfwer Diebitschs och Paskiewitschs senrar. För sent fick man ögonen upp fir att Europas och NRyfs lands intressen i denna fråga — litsom i få många andra — woro få längat ifrån att sammanfalla, att de twärtom streto met bmarantra. Till och med efter freden i Arrianopel och efter de traktater, fom satte sultanen näftan i ett vasallförhållande till ktejsaren i S:t Pr tereburg, kunde Enaland och Frankrike ide enas om en )orientalisk politit, utan uppträtde twärtom, till stor fröjd för ryska tiplomatien, såsom rivalifevande makter. Frankrike antog det ture kiska riket för falfärdigt — ven sjuke mannen — oc) alltså fom ett aldeles etillräckligt bålwerk mot Ryssland. Det wille hafwa Turtiet aflöst af en ny lifskraftig muhamedanst makt, fom war i stånd utt organisera de stora krafter, hwilka funnos uti den sig öfwer tre werltstelar sträckande staten, och derför understödte de Mehemed Ali och hans krigiske fon. England, fom fom ihåg Bonapartes tåg till C.ypten och de dermer förenade planerna (mårkwärdigt nog sågo engelsmännen år 1840 en större fara för fina besittningar i Jndien från franff fida än från rysk), motsatte fia. Sammalunda Ajorde naturligtwis If land, fom önskate — wisserligen ej ett startt turkiet, utan deremot — en få stor splittring af krafterna som möjligt. Detta ledte till ben stora koalitionen mot Frankrike år 18940, hwilken bade till följd störtandet of Tiers miniftere, och fom i bög grad förswagare Egypten utan att störta Turkiet. Under de följande åren föllo tschetschenserna och Tjhere lesserna i Kaukasus för den ryska öfwermakten; ryska trupper framträngre genom Turan alt närmare och närmare Jndien, medan agenter, fom woro ute sänta of regeringen i Petereburg, uppwäckte oro i flera af Turkiets provinser och hetsade inwänarne till nppror genom löften och genom föreställningar om en glänsande framtid under den hwite c3arens foderliga spira. År 1853 trodde kejsar Nikelaus tidens fullbordan wara inne; OÖsterrike och Preussen ansåg han för sina vasaller; Frankrite od den saltimbanque, fom fatt på dess tron, föraktade han; England kunde efter hans uppfattning ingenting uträtta, när det ftod allena. Han angrep Turkiet, fom rärtaded genom Frankrikes och Englands förenate matt. Jngendera af dessa fta: ter kunde hafwa gjort ret allena och ingen annan stat än de kunde hafwa gjort bet; låtom oss wäl minnas tet! Kriget slutades med freden i Paris (1856) hwarwid Ryssland för första gången setan 1711 afstod ett slycke land och enligt hwilken det dessutom måste underkasta fia flera wilkor, fom bade til ändamål att betrygga Turkiet mot of: werwåld i framtiden. Det mest förödmjukande af dessa wilfor, men tillila det mest betryggante för