Norrländska Korrespondenten – 22 november 1870, sida 3

skall Prim om lonungawalet. Han beta: gade de följder, som prins Leopolds af Hohenzollern landidatur hade medfört, men han war emellertid fullkomligt öfmerty: gad, att Spanien ide war ffuld till fri get. Tiden att draga sig tillbaka more nu, tillade han, kommen för den provifos riska regeringen, och han måste uppmana medlemmarne af majoriteten att förena sina röfter om hertigen af Aosta, fom hare samtyckt att antaga walet. Den bekante republilanen Castelar protesterade mot den na uppmaning från ministerens sida och framstälde förslag om ett tadelvotum mot regeringen dersör att denna sölt finna en tronkandidat utan att hafwa unterrättat cortes derom, och derför att den hade pros senterat denne trontandidat för armen, innan något meddelande till kammaren skett. Han tillade, att han ide unde för: stå, att anhängare af monartien kunde existera, då man fåg det fria, fom nu bemfölte Europa, och han klandrade strängt Jtaliens politik, hwilken han betecknade såsom en machiavellistisk politik, fom droge fördel af Frankriles närwarande ställning för att uppställa hertigen af Aosta fom landidat till spanska tronen. Han hop: padades emellertid, att renna politik snart ffulle medföra sitt förtjanta straff, och cf ter att hafwa påmint om kejsar Parimi lians öde flöt Castelar fitt tal med attuttala twifwel om, att hertigen af Aosta ffulle mottaga Spanicns krona. Marskalf Prim swarade, att han ide förmårde inse möjligheten af, att en sådan katastrof, som drabdade Maximilian, skulle funna intraffa i Spanien, hwarpå sennor Castelar an: märlte, att hela den slilnad som fans, war den, att i Mecxiko erifterare republiken de jure, medan den i Spanien existerade de facto.