Fiskcrinäringens betydeljc. Fisleri intendenten Hå ritets westra kust, hr G. von Pylen, har i sommarhästet af Göteborgs oc DBobhualäns Hushaltluingssallstaps Qwartalsskrift lemnat on mycket uppmnntrande berättelse om Bohustäns hafsfiske unter förlidet år. HKan mifar, att fifferinäringen lykligt öfwerwunnit de swåra förlusterna nucer det föregarnde å ret, och att befollningen, utrnstad med än damalsenligare fartyg än förr, och med kunstap om förbättrade metoder, flasit fig mål ut och haft winst på sitt urbete, ehuru prisen på fångsterna warit jomföretjes wis nedtryckta. Ett stort framsteg har under året fett genom bildandet af en assuransförening inom länet för däckade far: loster och fiskrerskap, med ett tecknant fa: pitel af 190,000 rdr. Ett annat framsteg är det lyckade sörsölet att föra lef wande fisk till de bohn länska s:äderna; ett för: flag är redan wäckt inom Göteborgå ads fullmättige om uppförande af en fiskhall med wattenledning, jernbana och andra tiosenlina bekvämligheter. Man må ide tro, att ett sadant företag är blott en för: finad lyx och ingenting widare; tvärtom skall det snart wisa fina wälgörande wert: ningar på sjelswa handteringen. Wi skola ej förffräda wåra läsare med all denna krångliga terminologi fom till: hör fiffet, oc fom är få obegriplig för lanttdor i allmänhet. Wi skola instränta oss till den upplvsning fom hwar och en begriper, att sillen gatt till och lemnat riilig winft, att sångsten af winterfislet warit förre än förra året, och att war rorna genom bättre behandling wunnit slegrad affättning, att frestelsen till lag: öfwerträdeljer i affeenre på hummerfisket öfats med warans pris och att frednings: tiden owillorligen måste utsteäckas, om ej detta dyrbara fiske genom de stegrade pris fen fall alldeles förstoras; att laxrölning blifwit införd af en sallunnig person och lojwar god winst, samt att stärgardesistet warit särdeles gynnande. Hela wärtet af 1869 års fiske i Bohuslänska stärgarden i jemförelse med det af 1865 wisar on stegring från omlring 710 till omtring 821.000 rdr, under det förlusterna uede gått till en sjerdedel. Wid Landtbruldalademien sammanlomst förliden lördag lemnade professor Arrhnius redogörelse för innehållet af en från fiske rvisivtenveuten Widegren insänd uppfats om fiskhandeln i utlandet. Man inhemtade deraf, att under förlidet år hade färsk lax, inlagt i is, med stor fördel blifvit exporterad till England och Tysttand, att sallad och rött fill från förra Swerige hade god efterirågan i de tyska sjöstäderna att arrendatorerna af kronans lafisle wid Elflarlebo haft en inkomst af ice mindre ur 27,000 rdr för försåtining af särsk lor till exnort, sam t att en enda exportör i Stockholm under året utffeppat särfk lax till vondon för 33450 rdr o. s. w. ernutu porföonet uu utförl sormma wara sels rött, dels sattad. Det wäckte en janska stor uppmärtjamhet, hwad br Bi degren derättare om beredningen af få taslade ryffa sardiner, hwilten wertiäls es i Hamburg of i Slane unptöpt rim: altad fill, fom sedan afsättes med stor wdinst, samt om möjligheten att förärla våra wanliga Nejonögon, så att de på en tyska marknaden funna betinga ett nycket förmånligt pris, hwarföre hr Wi degren spridt bestrifningen om beredning åttet till åtskilliga strondegare i norra A ——