Norrländska Korrespondenten – 22 november 1870, sida 3

gen skall komma till ett bombardement, anser W. Nussell för afgjordt. Det gifwes många perfoner, skrifwer han den 5 den: nes, jom äro benägna att tro, att ej ett kanonskott skall afffjutas mot Varis. Men dessa äro okunniga om de storartade för: bererelser, fom här widtagas. Oerhörda massor fasliner och skanstergar hafwa upp stapiats i två stora magafiner, det ena nordwest, det andra sydost om Verjfailles. Swarje rag anlända nya förråd af kanonerv och ammunition. Fransmännen arbeta lilaledes oafdintet på befäftandet of ställningen ntansör Mont Vallcrien och hafwa nu fått ett starlt jort werk färdigt, hwari blott bestyckningen fattas. Enliat en torrespontdens från Berlin till Köln. Zeita skall general Moltte i dessa dagor hafwa unterrättat sin fomilj em, att han senast inom syra weckor ffulie komma hem, Afwen andra bögre militärer skela hafwa hemsäntt rylila skrifwelser. Garibaldi, om hwillen de mest olika rulten har uppdulats nu plötsligt dykt upp i Autun, I mil syr west om Dijon, fåledes lånat från Vogeserna, der man wåntade att hans operationer närmast stulle ega rum. Han ffall få i fpetsen för en rätt ansenlig styrla och synes med framgång hafwa förstatt fin gamla tattik, att dölja sina marscher och föra fienden, med hwil fen han ännu ide haft någon allwarsam sammandrabbning, batom ljuset genom fingerade rörelser och genom att utsprida fal: ffa rylten om fina förebafwanden. Han har nyligen utsärdat föriande taralteriftista prollamation till den af honom tom menderade styrtan: Mitis af Vogejerarmen! Den tosmopolitiska färna, fom den franska republilen samlar i fin lrets, och fom består af män af eliten de olila nas tionerna, representerar den humanitariifa framtiden, och på denna ärta skaras baner lunnen i läsa ett fritt folls motto, fom snart skall blifwa mensklighetens löfen; Aa för en, en för alla. Nu deremot styrer egoism werlden, och i det autotratien strider mot den franska republilen, bes tämpar den fröet till de menskliga rättig: heterna, fom den asskyr. Antotratien är det ondas princip och gör den största möj liqv ansträngning för att hälla fig uppe. Och follen! De moderna republilerna jun: ma lilsom det gamla Karthago i guld och mwältefnad, medan detpoter hemliat räcka hwarandra handen och draga fördel af ett brödrafolls olyckor. Helvetien; fom tror sig wara swagt, gömmer sitt hufwud och betäcker fina lasjakistor och fina banter med Wilhelm Tells heliga fana. Grant, fom genom en enda mint med fitt finger kunde hafwa jagat Prims soldater hem till Madrid, åser lugnt hurn en hel Oe solkning, som hörer till Washingtons stora slägt, massakreras och skingras, och tillåter blott den jättelika republiten att i ord ådagalägga fin sympati för Lafayettes tave ra söner. Oh du ftolta och klassiska jord, sem är en tillflyltsort för ten landeftyt: tige, du som först proklamerat racernas srigörelse, och som nu njuter frulterna af dina modiga sträfwanden, skall du låta din svsternation, hwillen lilsom du går och skall gå i spetsen för det menskliga frame åtstridandet, stå ensam i denna gigantiska kamp? J den heroisla strid, som Frank rike måste uthärta, kan det blott försoga öfwer lemningarne af en arme af tappre män, som den dummaste af alla tyranner förde till nederlag. Men nationen lefwer. Den refer fig såsom en man och ten fall snart komma den gamla antolraten att ångra, att han beflutit fig för att fortsätta sitt menniskoslagtande. Huru hög är ide derför den mission, som tilljallit oss, söner af friheten, nationernas utwalda! J sanning, jaa skulle icke wilja utbyta min titel af republitens milissoldat mot en lrona! J apostlar för fred oc bro: derskap bland folten, wi äro tvugna att släss! Men wi fota slass med rättwifans stolta medwetande, om i tet mi bewisa riltigheten of Eheniers ord: Repudtitanerna äro män, och slafwar äro barn. På edert mod twiflar jag icke. Allt hwad jeg har att bedja er om, är kallblodighet och disciplin, fom äro oundgängligt nöd: wändiga i ett frig. 6. Garibaldi. Prenssarnes lrigföringssätt. Kyrkoherten i Marsancenx nära Dreux Caillatte bar till Times insändt föl jande berättelse: ESiv! Allrenstund de preussiska or