Norrländska Korrespondenten – 22 november 1870, sida 2

regnet, hans skor och pantalanger voro betäckta af smuts. Jag gick till fönstret, jag såg vid porten hans betjent och hans cabriolet. Jag visste icke hvad jag skulle tänka. Han märkte min förväning. — Jag har varit till Pere Lachaise,) sade han. — El. tio på morgonen? — Jag var der redan kl. sju ... Den förbannade maskeradbalen. Jag förstod icke hvad Pire Lachaise och maskeradbalen hade att göra med hvarandra. Jag tog derföre mitt parti, och vändande ryggen mot kaminen, rullade jag mellan singrarne en cigarrette med en spanjors flerma och talamod. Da den var färdig räckte jag den till Antony, hvilken jag visste var mycket tacksam för en sadan uppmärksamhet. Hon nickade tacksamt med hufvudet, men sköt min hand ifrån sig, Jag ämnade nu tända cigaretten för egen räkning. men Antony hindrade mig derifran. — Alexander, sade ban, hör mig, jag ber er derom. — Men yi har redan varit här en kvarts timma utan att säga mig någonting. — Ab, det är ett mycket besynnerligt äfventyr. Jag steg upp, kastade cigarren i A En kyrkogård vid Paris,