Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1870, sida 3

Ktiget! Poiresarmen synes hafwa debuterat alldeles på samma som den första franska armn, hwilken mötte preussarne mid ri kets gränser, i det nämligen enligt fammanstämmande berättelser till engelska tidningar dess befälhafware begått samma fel, fom redan ofta kommit att stå fransmännen få dyrt, att låta en mindre ftyrka öfwerwälbigas af öfwerlägsna fientliga massor, oaktadt tillräckligt med trupper fans för att i tid gifwa werksam hjelp. Det war, försäkrar en korrespondent till Standard, på aftonen den I bekant i Artenay, Pithiwiers och Orleans, att en betydlig prenssisk får (35—40,000 man) i ilmarscher framryckte mot Orleans, men det oaktadt lät men general Longuerne stå wi Artenay med lott en brigad och fyra kompanier jägare, tillsammans om: lring 8,000 man, för att möta fienden. De kämpade tappert mot öfwermakten, men måste utrymma staden. oc rå general Reyan ditkom med 15—16,000 mobilaardister war striden redan afgjord. Movdilgardisterna skola enligt en korrespondens från Tours till Daily Telegraph hafwa ådagalagt ringa tapperhet; det uppstod snart panisk förskräckelse bland dem, och de flydde efter obetydligt motstånd. Striden hade dock räckt fråu kl. 9 till 3, hufwudsakligen på grund af det af general Longuernes trupper gjorda motståndet, och om förstärkningar i rättan tid blifwit sända från Tours oc Bourges, skulle re sultatet hafwa blifwit annorlunda. Meu det påstås, att regeringen först kl. 8 på aftonen erhöll underrättelse om den strid, som redan war slut kl. 3, och först på natten afsändes friska trupper till Orles ans. Dagen derefter levererades, fom bes kant, ett större slag utanför Orleans, och ehuru man wid detta tillfälle kämpade i nio timmar, blefwo preussarne åter fear rare och besatte nämnda stad. Samma fel fom den föregående dagen upprepades åter här. Tusentals trupper med ritligt artilleri befunno fig i Tours medan ftriben rasade, men de blefwo stående der i stället för att skickas till förstärkning, och regeringen synes hafwa warit alldeles blind för hwad förhållandena fordrade. De engelska korrespondenterna äro icke långt ifrån att efter hwad som passerat alldeles uppgifwa hoppet om framtida fegerminningar på fransk sida och tadla starkt regeringens oduglighet, hwilfen i synnerhet ger fig tillkänna genom ett beständigt mad: lande i beslut och ombyten af perfoner. Under loppet af fyra timmar, berättar en korrespondent till Standard, blefwo den 9 dennes ide mindre än tre olika utnämningar till en och samma wigtiga voft utfärdade, nämligen fom dircktör för friasmi nifteren, och slutligen utnämdes härtill en civilingeniör wid jernwägen. På detta