Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1870, sida 3

Wi anföra detta som bewis på, att man kan wara arbetare och på samma fiång studera, utan att sturerande der för ses öfwer axeln. Landsorts-Ryheter. Makmö. En perfson drunknat uti härwarante hamn. Det är nu upplvst, att den på ett så sorgligt sätt omkomne war en aktör wid namn Nilsson, tillhörande direktör Åhmans sällskap. Han war en helt ung man, som under den korta tid han tillhört sällskapet gjort sig känd och wärderad för flit, punktlighet och ett yt: terst ordentligt lefnardssätt. Marstrand. Härifrån skrifwes den 5 d:s från Grebbestad; En bedröflig och i hög grad beklaglig olyckshändelje timade i dag å den en half mil härifrån bes lägna ön Musön; i det att aflidne fjö kapten Bolins 10-Jårige fon afsköt mot fin 17:ärige syster ett skett fom genomträngde hennes mage. ÄÅunu, då detta nerskrifwes, lefwer flickan, naturligtwis under de förfärligaste plågor. Provincialläkaren har besökt den olyckliga, men något hopp om lifwets rärdning föres finnes troliaen icke. Gewäret, hwarmed skottet werkställdes, war upphängtt på wäggen ladrart, och geesen nectager dets samma samt siatar obetänksamt nog och sannolikt på skämt mot systern, setran ban dock först spånt hanen och påsatt knallhatt. Hudikswall den 22 Okt. Efter den ganska stränga köld, fom rårde under förliden wecka, inträdte med denna wecka regn, fom fortfsarit nära nog oafbrutet både dag oc natt. J höasta grad efter: längtart och behöfligt, då wi hotades af nästan wattenbrist i strömmar och brun: nar, har regnet fallit i såran mängd att wattenståndet i Lillfjärden ej ens på wären war få högt fom nu. Till nå gon del beror wäl detta äfwen derpå att re starka ostliga stormarne drifwit in hafswattnet ech wållat uppsjö. Till följe af det dimmiga och blåsiga wådret hafwa ångbåtsturerna blifwit braata i oorpning. (Hud P.) Ostersund. Genom de unter weckan förekommande temligen rika snöfall är slärföret häromkrina numera ganska godt, och anwändes för allehanda förstor. Bris sten på kvarnwatten fortfar och åftats kommer icke så ringa bekymmer. (J n. T.