Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1870, sida 2

Pilsnabbt gled släden öfver den nyfallna snön, och de ädla racehästarne tillryggalade tre fjerdedels mil på tjugu minuter. När de kommo i granskapet af det enstakahuset, hördes derifrån en kvinna skrika efter bjelp. Himmel, hvad står på här! utropade Ungraren, förvånad, och var med ett hopp ur släden och klapade på porten, men fördubblade skrik utgjorde enda svaret på hans klappning. Öppna: Öppna! röt hyrkusken, i likhet med ädlingen fast besluten att bjelpa truntimret, och kastade sig med hela sin kropp emot dörren och sökte bringa den att vika, men hans försök strandade emot trädets och jernriglarnes fasthet. ovvi spänna hästarne ifrån, föreslog hyrkusken, och stöta med stången in dörren, äfven om den är af jern.o Förslaget följdes, och snart användes stängen såsom en murbräcka; högt skallade de med kraft och häftigt rigtade slagen, och dörren brakade och var nära att instörta. Husets egare visade sig nu i ett förster vid sidan af dörren med pistolen i hand. lällb ropade han. Om ni ej ögonblickligen afstår från edert angrepp, gör jag bruk af mina vapen hy ypna dörren för oss! svarade Ungraren och upptog likades ej en utan tvenne pistoler och lemnade den ena at hyrkusken. Vi frukta eder icke.