Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1870, sida 2

freden kommit till stänt; ten skulle emot tagits fom en cåntlig wälgerning, den skulle blifwit en säter pant på förfonins gen mellan twå nationer, fom endast en förbatlia bolitif på ett elyckligt sätt föntrat från hwarandra. Wi boppareg, att menskliabeten och det wälförstädra intresset skulle winna tenna sener, ten skönaste of alla, ty den skulle hafwa öpe nat en ny ra, och de statamän fom ver mid fästat fina namn skulle hafwa baft till lersagare filosofien, förnuftet, rätts wisan och till belöning felkens mäljignelser och wälstånd. De war unter särona föreställninaar som jaa företog mia ret farliga wärf 3 bafwen upptragit åt mig Jaa måste till en början göra mia reta för de en ropeiska tabinettens stämnina och söka att försäkra mig om deros stöd. Den kejserliaa reneringen har helt och hållet sörsummat tetta eller också misslylyckats teruti. Den bar inlätit fia i kriget u tan något förbund, utan någon allwarjam underbanttina, alt omfring ten war lifgittigt eller fientliat, ben skörrade veru: tinnan frukterna af en politik, fom genom fina hotelser och fina anspråk warit säronte för alla ongränsante stater. Kuappast bade wi ajort wärt inträre i Hoetelnte Bille, förrån en riplemat, hwars namn tet torte wara olämpliat att ännu uppenbara, anhöll att få sätta fia i förbintelse med oss. Från och med påföljante ban mottoa eder minister alla mafters representanter. Förenta staternas republik, republiken Schweitz. Ita: lien, Spanien och Portural erkände of: ficielt den franska republiten. Ofriaa regeringar bemyntigare fina ombud att med oss underhäla efficiella förbindafer, fom skulle tillåta ess att genast inles da nötiga underbantlingar. Ja skulle gifwa denna framställnina, som retan blifwit altför widtyftig, en olämplig utsträckning, om jaa tetal!j berättare den korta men lärorvifa bitorien om de underhandlingar, fom setan följt. Jåg tror mig kunna försåkra, att ren ej är utan wärte för mår moraliska kretit Jag instränker mia till att föga det wi öfweralt funnit högfinnare sympatier. Mitt mål war att aruppera dem och att bestämma, hwilka bland de neutrala matterna fom skulle tirekt merla bog Preussen på basis af ve af min faftitäle ra wiltoren. Fyra af vesja matter hafwa erbjurit fia dertill; jag har i milt järerneslants namn wisat dem min tad: samhet, men jaa fftunrare biträre af twenne antra. En af ressa lofware mig en intivituell åtgärd, hwartill ven för: behållit fia rättighet, den antra har före: slagit mia att blifwa min unrerhandlare gentemot Preussen. Denna makt bar til och med taait ett Ytterligare sten: På anhållan af Frankrikes utomordentliga sändebud har ren warit noga wälwilling att tirekt rekommendera mina atgärder. Jag har begärt mycket mer, men jag har ej wänrot någon sorts hjelp, anseente att ret intresse man wisat oss war en ingalunta föraktlia bjelp. Emellertid gick titen och i hwarje ögon: blid nalfates fienden. Ett rof för en tärande oro bare jag lofwat min sielf, att ej låta belägringen af Paris börja utan att göra ett sista försöt, stulle jag än blifwa ensam derom. Meningen ver: med beböfwer ej åragalängas. Preusfen bibehöll fin tystuad och ingen wille H ———