Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1870, sida 2

Den tillfrågade skakade på hufvudet. Jag betalar eder bra, om ni kan leda mig på spåret efter henne. Nog behöfver jag pengaro menade den tillfrågade, omen tyvärr — dock vänta, något faller mig in! — Kanske jag kan ta reda på henne.o Nå ?n Den kusk, som skjutsade henne, brukar halla i grannskapet. Jag skall springa dit och se efter, om jag kan få tag i honom.o För att bespara tid, följer jag med eder. Städerskans infall lyckades fullkomligt. När de kommo fram fick hon se släden, som hon hemtat ät fru Wappler. Den hade nemligen blott för några minuter sedan äterkommit från Grinzing, och kusken meddelade genast hvart han kört fruntimmerna, och erbjöd sig att genast köra Földwoy dit. Diva hästar sade ådlingen till hyrkusten, se ut att vara trötta elver resan. Jag gör dia derföre ett annat förslag. Sätt div upp vid sidan af min kusk och för mig ut til fruntimmerna. så betalar jag dubbelt så mycket, som du under tiden kunnat tärtjena med din egen vagn. Kusken gick med glädje in på detta förslag och bad kamraterna taga hand om sitt ekipage, bvarpå det äter bar åstad mot Russdorfertullen.