Norrländska Korrespondenten – 23 september 1870, sida 2

behof funna begagna den fom ett ffrädmedel mot bourgoisien och derigenom binz da denna wid fin dynalfti. Af ett bref till Gaulois? från en af Mac-Mahons officerare meddela wi föl: jande utdrag: Jag genomströfwade hela natten mellan den 1:sta och 2:dra Ecptember Sedan och gaf alla franska fån: gar anwisning på att gå till Paris. J Sedan befunno fig omkring 55,000 fån: gar. Men om natten flydde 12)000. Preusfarne dödade några hundra of dem, men resten undkom. Omkring 20,000 man lyckades rädda sig och många skola undfly på wägen till Preussen. En mängd officerare hafwa uppnått Belgien i borgerlig förklädnad, och med det tåg, fom förde mig till Paris, woro 60, fom ide hade gifwit sitt hedersord. Preussarne fingo icke en enda fana. De hade alla blifwit gömda eller uppbrända. Jag räddade tre, fom jag har gömt på långt af: stäånd från Svan. Oaktadt konungen af Preussen hade lofwat egaren af det flott i hwillet kapitulationen undertecknades, att hans egendom skulle blifwa refpefterad, blef den dot fullkomligt utplundrad så snart konungen dragit bort. Ofwer: alt, hwarest Preussarne draga fram, plundra de. Alt det material, fom preusjar: ne togo i Sedan, har på förhand blif: wit förstördt. Kanonerna, mitrailleuferua, gewär, sablar o. s. w. woro gjorda obrukbara. Jag såg många officerare fasta fina ordnar i Moas, då de gingo öf wer bron. Berlin den 18 Sept. Norddeutsch Algemeine Zeitung innehåller en artitel, ywari meddelas, att det fmenff-norffa föns debudet i Berlin har uttalat beklagande öfwer det opassande sätt, hwarpå Poftoch Jnrikes tidningar omtalat konungens af Preussen depescher, och tillagt, att, ehuru tidningen åtnjuter understöd för dess officiella del och någon gång innehåller officiösa meddelanden, densammas vedafs tion dock är fullständigt oafhängig af regeringen. Swenska utrites statsministern har för afsigt att widtaga åtgärder för den officiella afdelningens upphörande i nämnda tidning. Kejsarinnans flykt. En engelsman, fom wid tillfället ber fann sig i Paris, berättar om fejfarinnas flykt från Tuilerierna — ty det war werkligen en flykt — följande: Napoleonska dynastiens afsättning war afgjord kl. 1 (söntagen den 4 Sept). Kl. 2 instörtade polisprefekten i fejfaz rinnans rum och förklarade: Här är icke ett ögonblick att förlora. Rädda ert lif. Jag skyndar att rädda mitt. Han sörswann och gjorde klokt deri. Krjfar rinnan befann fig ensam med sin trogne sekreterare och wäninna m:me le Breton och Ferd. Lesseps, hwilka båda uppmanare henne att fly. Men hon wille ej höra på detta råd — det more en fez het — une lachet — att lemna palatfet. Hon mile förr blifwa behandlad såsom Marie Antoinette än söka fin rädening. För en stund mar alt öfmertalande förgåfwes: men ändtligen infåg bon gagnlösheten af att stanna. Åtföljd af fina twå nämnda lerfagare, skyndade kejsarinnan genom det långa Louvregalleriet, men hastigt fann man sig hindrad af en stängd dörr. Utanför hördes skrålet af folkmassan, som bröt ini den privata parken wid Tuilerierna. Mer Lesseps föreslog, för att winna tid, att man skulle gå ut på terrassen och