Norrländska Korrespondenten – 23 september 1870, sida 2

gamle generalen fram till det läger, på hvilket brottslingen var bunden, och sade med upplyftad hand: Guds öga vakar öfver de sina. Ve dig syndare; du hemfaller åt en fruktansvärd dom! Du har föröfvat alla brott under redbarhetens mantel och hånat de heligaste känslor. Du förrådde fosterlandet, prisgaf vännen åt mördarne, för att ärfva hans maka, och blef slutligen tjuf och mordbrännare. En annans dygd, ett barns oskuld invigde du åt skam och vanära, för att dymedelst dölja dina skändligheter. Du tror, att brottets mått är bottenlöst, då dina ogeruingar så väl lyckats dig och uttänkte det djefvulska dadet, att genom ett lönmord tillstoppa munnen på den rättvisa anklagelsen. Guds öga vakar öfver de sina, och förskräckligt gar han till doms med dig eländige lo Martels tal åstadkom ej hos Braukenstein en så skakande verkan, som man haft skäl att förmoda. Ja, han återvann till och med fattningen och svarade lugnt: Passionen förblindar eder min herre, och alla smädelser finna hos eder ett öppet öra. På ett par ärelösa personers ord eller skriftliga intyg kan iutet afseende fästas, annars skulle det snart stå illa till med hvarje hederliga menniskas goda namn och rykte.y Din skurk, tror du dig ännu sko