Norrländska Korrespondenten – 9 september 1870, sida 2

Det war nu fom diskussionen förirrade sig in på fåfänga förfök af dels pastor L. och dels andre talare att öfwertyga den ene den andre, om fin rez spektiva läras företräde — en disffussion, som wisserligen gaf luft åt det allbekanta teolopgiffa hutet men fom å andra sitan beretde den eng bonden efter den andre tilljälle att ofta i beme kande ord och på ett i sanning rörante sätt gifwa uttryck ät en innerlig önskan att oförkränlt få efter fin åfigt, sitt samwete och hjerta dyrla Gud och åt en lika innerlig öfwertygelse, att iuntet mar att wänta från regeringen utan folket måste sjelf taga saken om haud. Emot pastor Löfdal anmärtte till sist en tal., att det icke måtte wara mycket bewändt med hans teologiska wetande, då han tyckes wara i okunnighet om ej blott, att oenighet om landets relinion bade funnits och ännu finnes utan äfs