Norrländska Korrespondenten – 2 september 1870, sida 2

Sädant arbetet är, blir äfven arbetslönen. Jag måste först öfvertyga mig.o Det duger ej, min värdaste herre. Vi gifva såsom aktningsvärda banditer ingen kredit. Jag får väl då gifva eder 500 gyllen i handpengar; men dermed måste ni låta eder nöja. Men hvar skola vi få några band att binda henne med?) Jag har band på mig, sade främlingen och upptog en stor rulle och räckte den åt Weps, samt ställde sig derpå vid bordet och tog några bankosedlar upp ur fickan. Låtom oss nu skrida till verket lo sade Weps och aftog sig rocken. Poller, hugg fast! Medan Weps yttrade dessa sista orden, störtade han sig öfver den öfverraskade främlingen och kastade honom med ett enda slag omkull på sängen. Aren i förrykta, karlar? frågade denne och sökte resa sig upp, men fasthölls af sina tillämnade verktyg med förenade krafter. Kujon, vrid och krök dig, huru du behagar, hväste Poller, så kommer du ändock ej upp bo Låt oss söka att få tag i hans händer!a sade Weps. ag vill behandla den nadige herrn precist på samma sätt, som han föreslog, att vi skulle behandla Paulina (fForts.)