Norrländska Korrespondenten – 2 september 1870, sida 2

brula ambulanswäfendet, erkänna ide Fransta frikårerna och mobilgardet. Utrilesministern hotar med repressalier. Tisdagen wunno Prenssarne fördel öjwer Faillys tår, onsdagen ledo de doc allwarsamt afbräck. Norrländsta Jernwägsmötet i Oernösand bolls sissttiene Onstaa på gymnasii festivitetssal och mar besött af med all sälerhet 400 personer, trels ombud från ett stort antal lanre och några ftads kommuner och dels af enskilde för jerns wänsfrågorne intresserade män, Utom wårt läns adminiftrativ: chef bemärktes bland deltangarne landsböfringarne Mlme awist från Westerbotten och Asplund från Jämtland, biskop Beckman och någre fapitulares, rikscagsman Staaf och apotek. Bruhn samt boram. Schmidt från Fa lun m fl. Af ombud från Medelpad sågo wi riksdagem Tiernlund i Weftanbäck, länsman Frånberg i Selånger och jordbr. Sjölund från Tuna. Sunds: mall bare fom bekant ej aftart növiat att aenom särskilde fullmäktine bewaka fina intressen men saknade likwäl ej målsmän derstädes, rå ide få infunnit fia ver, bland hwilka må nämnas rektor E. Berqaren, landss. J. Thomce, grossh. MN Wilström oc) Aug. Sunrberg samt fas brikör Bern. Hwad särskilrt ombuden angår få utöfware Hernösands stad och socknarne i Ans germanland ett öftverwälvigande inflytans de på omröstningarne, hwarigenom åtminstone ett beslut, i fråga om Sämtlanrgbanan, blef alt för påtaaliat enfiviat, jär fom ditteradt af ett enskildt intresse — wisserligen på fin plats fullt befogart — hwilket hare ven obetänksamheten eller djerfheten att wilja synas ett med bela Norrlands. Det är klart att mös tet i retta stycke förlorade fin betydelse af ett allmänt Norrläntskt möte och det erkändes äfwen af nu afsedda ort-intresses warmaste förespråkare, hwilket wi hafwa welat konstaterat. Mötet öpnades af landsh. Weidenhielm och dess förhantlingar togos till prototolls af häradsh. Holm. Efter en preliminär öfwerläggning om sättet för röstberäkningen wid möjligen ifrågakommante omröstningar beslöts att alla deltagare ffulle hwardera ena en röjt. Första frågan löd fålunda: Har Norrs land något werkliat mera framftående bes bof att få norra stambanan utdragen till Ångermannaelfwen och från någon lämplig punkt på renna bana en serskild jernwäg dragen till Trondhiemsfjorden öfwer Jämtland? och innefattar twå mor menter, ett om norra stambanan och ett om Suntswalls Tyrondhjemsbanan. Sedan ett af major Adelsköld genom civilingeniör Lintearen afaifwet utlåtande öfwer mertstälda undersölningar blifwit uppläst, anförde hr Adelsköld, att Norrland genom fina länga afstånd, lånaa wintrar och oc fulltomliga kommunikationsanstalter wore mer än andra orter i behof af jernwåg; att sådana skela tunna göra mera nytta bär än annorstädes; att de utan twifwel ffela bära fia, då t. ex jernwägarne i Småland, fom likwäl i i alla afscenden är sämre än Norrland, reran ger 132,000 rer pr mil; och yrkade tal., fom sedan fin tjenstgöring här bewarat en stor för: kärlek för wår lanrsdel, att mötet skulle benära norra stambanans utdragning ej blott till någon punkt wid Angermanelfs wen utan öfver tenna Upp genom hela