Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1870, sida 2

Slockholm d. 27 fl. 140 e m Pariserofsicielt d. 26: Preussijta tron: prinsarmeen stannade först fortsatte se dan i gar och i dag marschen mot Paris. Sörjwarskommitteen förbereder åtgärde för wäntad belägring. Tyskanderrättelser En ny fjerde armå bildas, afsedd att understödja fronprinsarmeen mot Paris. Stocholm t. 28 tl. 2,15 e. m. Paris: Kejsaren följer MacMahons armee från Åheims, gående emot Mon thois oc) Bonziercs Tumultuppträden hafwa egt rum inom lagstiftande förjame lingen. Prins Fredrik Carls förteuyper hafwa angripit Epernays bangård; nationalgardet har gjort motstånd Kronprinsarmeen fom är i tillsälle fommunicera fig öfwer Bar le duc med bingåarmcen, avancerar mot Paris. Fästet Vitry har kapitnlerat. Tre uya reserv armeer bildas. i Stockholm den 29 fl. 12,30 e. m. Pariserossicielt: Prenssiska trupernas frammarsch genom Aubedalen synes hej: dad. Trupperna tillbakarycka mot Dizicr. Fienden synlig wid Rheims. Preussiska trupper och materiel anlända till Lyncville och Bayon. Brirssel: Fremmande trupper (Mac Mahous fär?) besinna fig nära Belgista gränsen wid vonguion, nordwest från Meg. Under loppet of twå dagar, näft lidne lörtag och söndag, hafwa i härwave baptisttapell hållits ett stort och tal: rikt bejöft baptistmöte. Sammanträdena hawa upptagits tels af bön, fång och pretitan eller sårant fom till uppbyagels jen hörer och rels af öfwerlängningar, hwilka hufwursaktigen förts emellan ombuden frän de 45 församlingar, sem tillböra Sundswalle ristriktsförening. Af de retegörelser för tillstånret inom baps tismen och för den werksamhet, fom på sista baljåret utwecklats, framgick att dens na bekännelse gjort ide obetyrliga fråms steg, enkannerligen hwad angår medlems marnes antal, bwilfet ständiat ökats, eattatt baptisterna bittille skattat ritligen till emigrationeströmmen. Nu tyckes rock ven åsianten hafwa fått öfwerhanden — säsom här netan wisar fia —, att ret är en pligt mot fofterjorden att stanna här hemma ech med kraft söka ändring i de missförbållanden, hwilka hårdast trycka dissenters. Den af de till behandlina upptagne frågor — ywilka i aumänhet rörre inre och organifationsangelägenheter — som ende mera allmänt intresse handlade och få just om baptisternas ställning i fame hället i all synnerhet i förhållande till föreffrifterna om kyrllig wiasel såsom wiltor för ett äftenskaps laga giltighet. Under riskussionen härom erkändes med glärje och tacksamhet ven ändring som allmänna opinioaen underBått så att baptisterna nu funde samlas utan att öfwerfallas med oljud, skymford och ftenz kastningar eller andra råa bewis på en förut ganska stor och om okunniahet witnande hätffoet. Men tilfredsftällanre som detta är har tock ställningen i ett annat afseenre betydligt försämrats, ty lagarne hafwa ännu ej erhållit den förs dransamhet, fom äfwen re minfta ans språk funna fordra. På sednare tider hafwa nämligen — just i fråga om äts tenskapliga förbindelser — swårigheter