Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1870, sida 2

beta, om jag finge stå med förklädet omkring mig och svänga yxan! Det skulle vara mig ett riktigt nöje! Med hvilken fröjd skulle jag ej på lördagsaftonen skåda tillbaka på den förflutna veckan och sedan hvila mig om söndagen! — Men den lede måtte taga alla mästrarne! Jag har väl hundra gånger gått från Pontius Pilatus och tigt dem om arbete; men alla visade mig på dörren, emedan jag suttit på Spielberg. Da måste jag åter taga min tillflykt till bränvinet, och jag kommer nu troligen att hålla mig till det så länge jag finnes till. Lefve krögarne! De äro de enda menniskor i verlden, som gerna taga emot mig, och ingen af dem visar mig på dörren derföre, att han vet, att jag tillbragt tio är at mitt lif på Spielberg. Just derföre, min vän, älska krögarne dig så högt, att de göra det med full rätt. En menniska, som kan sitta tio år på ett ställe, blifver vanligen den stadigaste stamgäst, der han slår sig ner.? Det synes gå dig väl, min käre Wepso anmärkte Poller utan att sentera kvickheten. Gaoska bra; jag lefver af alt möjligt utom arbete. Det måste var ett eget öde, som styr verlden, sade Weps, hvilken under tiden tömt glas på glas, ty anpars skulle det ej finnas något öde.