Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1870, sida 2

lifvades hans bleka ansigte, och desto mera flytande blef hans tunga, Det här går in i ådrorna och stärker en stackare, sade han. Detta kommer mig att glömma all nöd och alt elände, Jag blir mycket stark af bränvinet.v 1 1 Då förundrar det mig högeligen, att du ännu ej blifvit en jätte. Du klunkar ju bränvin i dig liksom vattenlvJag undrar sjelf deröfver; men det är sannt, som jag säger, När jag ej fått den: goda. drycken i magen, så darrar jag som ett asplöf. II vår förra gemensamma boning sade du mig, att bränvinet gjort dig olycklig.o Poller ställde åter ifrån sig glaset, som han stod i begrepp att föra till munnen, tittade misstänksamt derpå och sade halfhögt: Du har rätt; den lifslefvande djefvulen bor deri, men nu kan han blott föga skada mig! Min hustru är död, och mina barn vilja ej kännas vid mig, ty de äro försörjda. De skämmas för mig kan tänka — du begriper lätt hvarföre. — Men om du finge se mig gå i vackra kläder och föda mig af arbete i stället för tiggeri, skulle de nog kännas vid mig. Men du har ju lärt timmermansyrket; lönar den handteringen sig då ej mer?? Bättre än någonsin. — Ack med hvilken glädje skulle jag ej heller ar