Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1870, sida 2

tillade en annan, och uu berättade man mig, att 2 brigader under general Abel Donay, och en lätt! kavalleribrigad, wid Wissembourg blifwit angripna af en wida öfwerlögsen fiendtlig styrka. I flera tim mar hade de franffa trupperna gjort ett hieltemodigt motstånd. Från alla Håll hade kulor och granater regnat ned öfwer den lilla hopen. Douar hade sallit som offer för sin oförsigtighet, att ej hafwa undersöft terrängen. Förwirring hade uppstått i fransmännens leder och de hade måst draga fig tillbata till bergpasset Pigeonnier med förlust af många döda och fångar. samt af en tanon. En allmän nedflagenhet i stämningen mar någon tid rådande; men fransmännen öfwerlemna fig ej få lätt åt modlöshet, och snart hör: de jag yttranden, såsom: Det war en motgång för mår lyda, wid Saarbricken; wi hade måhända blifwit för öfmermoriga; denna olycka skall göra of mera för sigtiga, och alt ffall gå få mycket bättre. Kl. 5 utfom le Journal officiet, fom meddelade rätta sammanhanget; man slogs om exemplaren och man mötte nästan ingen, herre eller dam, som ej gick med fin tidning i handen, fördjupad i täsningen af den officiella rapporten — En timma senare blef jag witne till en an nan scen. Jag promenerade på boulevarderna. Då jag närmade mig gatan Druot hwimlade det af menniskor; alla wagnar måste stadna, och en stor afdelning pvolis: sergeanter sökte lugna folkhoparne. Hwad hade wäl händt? Midtför gatan Druot på andra sidan af boulevarden, bor en bankir, fom hade en ung preussisk commis på fitt kontor. Den unge mannen hade mid budskapet om fina landsmäns framgång ej kunnat lägga band på fin patriotiska känsla, utan hade i mild glöd: je utropat tefme Breusfen! J samma ögonblick hade alla rutorna i bankirens präktiga butik blifwit sönderslagna, och den unge preussaren hade släpats ut på gatan, den upphetsade mängden skulle hafwa låtit honom dyrt få umgälla sin djerfhet, om ej polisen i stor mängd hade strömmat till och bemäktigat sig honom. Lokalen stängdes derpå, för de inslagna fönsterna sattes luckor och öfwer butilen stref en af de tillstädeswarande: Boden är stängd till dess Berlin blifwit intagen. En upphetsad folkmassa fortfor ännu ett par timmars tid att uppfylla denna del af boulevarden. Nu då det första intryc ket har förlorat sig något, är allmänna stämningen mod och stridslystnad. Man hör oafbrntet Allons enfants de la patrie ! od) mourir pour la patrie etc, och man. får det bestämdaste intryck af, att te Reveil har rätt, när ven fåger, att om flera motgångar möta på mal: platsen, behöfwer man endast ropa An Rhin! för att liksom under revolutionstiden fe fransmännen, alla fom en man, lemna alt för att ila till striden mot fi enden. Samme korrespondent skrifwer den 6 d:s: Det är mig omöjligt, att under den i dag rådande spänningen skrifwa ett längre bref till eder. Med anledning af en falsk uuderrättelse om en lysande fe ger, uppstod omkring kl. 1 en obeftriflig rörelfe på boulevarden. Man jublade och omfamnade: hwarandra; ropen vive Leempereur! och vive la France! omwexlade med marseljäsen; i ett ögonblick woro börsplatsen, boulevarderna och de angränsande gatorna betäckta med flags gor. Alt wisade fig några timmar fed