Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1870, sida 2

Det är mig kärt, om så är, fortfar hon, oty jag är mycket rädd, att man skall draga mig till undersökning, för det jag var med Paulina på maskeraden, då hon talade så oförsigtigt. Ringklockan på dörren lät höra sin stämma. vNu kommer hon säkert! Gumman aflägsnade sig genom dörren, och några ögonblick sednare inträdde Paulina i rummet, klädd i en grå öfverrock, shawl och en enkelt smyckad hatt. Hennes ansigte var blekt, och hennes väsen förrådde beklämdhet, när hon helsade de närvarande och frågade dem hvad de önskade. Jag har kommit, sade Földvoy, för att erfara något om den person, som häktades i går på maskeraden. Ni sade mig då eder adress. Åfven jag har kommit i samma ärende, sade den andre herra, oty jag stod i edert granskap, då ni med sådant deltagaude yttrade eder till den olyckliges förmån och gaf denne herre adressen. Gifve gud, att edert påstående i går är bevisligt, ty jag har skänkt Zielner mitt förtroende och min aktning, fastän jag visste, att han var en förrymd fånge. Jag är skyldig honom tacksamhet och tänkte derföre taga honom med mig till Afrika. Jag beklagar nu, att jag reste öfver Wien och förmådde honom att gå på