Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1870, sida 2

att han ännu på fingret har kvar samma ring, som du skänkte honom. Aftag derföre masken, syster, och följ med mig hän till honom. Om det är Feldmann, så skall han förråda sig, när han får se ossy Fru von Labanz uppsteg med gladt hopp, aftog masken grep broderns arm och gick med honom salen utåt. Ser du pilgrimen der med gråa hatten? bviskade tablabiroen till henne. Om det ej är Feldmann, så vill jag aldrig mera sitta till doms! Se ej så skarpt på honom, utan visa dig otvungen! — Nu blifver han ose varse. Se, hur han bligar på oss! — Låt oss lugnt gå vidsre; Victoria, han är redan tätt bakom oss! Angeli, lät oss djerft angripa honom, jag från venstra och du från högra flanken! — Lefve maskeradfriheten! Med dessa ord vände herr von Földwoy sig till den mask, som han höll för Feldmann, och tog honom i armen, medan Angeli blef stående midt för honom. sBaratom! från hvilket laod kommer du, Vandrare? frågade Ungraren pilgrimen; men denne blott studsade tillbaka, utan att säga ett enda ord. Framåt, framåt! — En snygg pilgrim, som afbryter sin pilgrimsfärd — Sådana voro de anmärkningar, som fälldes bakom ryggen på dem, sowm genom sitt stillastående bragt tåget att stanna.