Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1870, sida 2

ännu hade ej Leopoldina återkommit. Földwoy skyndade derföre till hennes rum, för att hemta henne, då han till sin förundran fann, att hon åter hade aflagt maskeraddrägten. UIvad skall detta betyda? frågade han förargad. vÄmnar du narra oss? Klockan är redan elfva. Jag kan ej följa med eder, svarade hon, ty jag fick plötsligen en svår tandverk. Angeli såväl som Földway sökte öfver ala flickan att ändock komma med dem, efter som det i andras sällskap alltid går bättre att uthärda plågorna, än då man är ensam, men flickan stod fast i sin föresats och tillbakavisade alla öfvertalningsförsök. Jag begriper nu sjukan, förklarade flickans fader. Brefvet, som du fick, var ifrån Brankenstein, och han förbjuder dig deri att gå på maskeraden Nej du misstager dig, kära pappaå, svarade Leopoldina. Ja, så måste det vara. Var förnuftig och bry dig ej om denna svartsjuke dåre, utan följ med oss Leopoldina höll näsduken för ansigtet och började gråta. Se der, nu lipar hon igen! Flicka, om du ej ber Brankenstein gå sin väg skall jag sjelf visa honom på dörren, så sannt jag måste önska att se dig lyckligt gift h (Forts.)