af franska utrikesministern, hertigen af Gramont, enligt hwilket Bismarck skall bafwa ej mindre uppmanat Frantrike till en utwidgning af dess gränser, hmilken uppmaning af franska regeringen blifwit afslagen, än oc för Benetcetti rifterat det i parlamentet omhandlade förslaget till en allianetraktat. London d. 30 Juli Times sätter mera tro till Bismarcks upplysningar än till ve af Gramont afaifna, emedan de förra stödja fia på en säker grund, under det att de senare blott äro motbeskyllningar, fom ide understödjas af dokumenter. Wi wilja, ehuru neutrala, följa hän: delsernas utweckling, få att ide möjligt: mig ett rof kommer att utöfwas mot oftyltiga och sedermera erbjudas såsom pris för freden, säger Times. En engelsman, fom i många år mar rit personlig wän af kejsar Napoleon, bar nyligen haft ett samtal med denne, Under samtalet, fom refererad i Daily Telegrapb, yttrade kejsaren fig ungefär på följande sätt: Då Grammont första gången underrättade kamrarne om prins sens af Hohenzollern kandiratur, hade jag ingen aning om, hwad som skulle ut: weckla fig i denna sak, och jag är ännu ide i detta ögonblick sullkomligt förbe: redd. Då hoppades jag kunna bilägga saken på fredligt fött. Men Frankrike har fmugit fia ur händerna på min. Jag kan ide herrska, om jag ide kan anföra. Det är det mest nationala fria, Frank: rike på min tid haft; och jaa har intet annat wal än att såtta mig i spetsen för den allmänna oponionen som jag hwarken fan beherrska eller dämpa. Örefwe Bismarck är måhända nog en klok man, men han begär för mydet och för hastint. Efter Preussens seger år 1866 påminde jag honom om, att han utan Frankrikes wänskapliga och uppoffrande neutralitet aldrig skulle hafwa kunnat göra sårana underwerk. Jag framhöll för honom, att jag icke kommenderat en enra man till Rhen och citerade för honom te ställen i hans egen skrifwelse, hwari han tackade mig för min tillbafa: dragenhet. Jag fällre ett ord om att han, fom en ringa återtjenst, kunde åt mia afstå Luxemburg famt en eller twå små stärer, fom heta franska gränsen, och att man derigenom kunde lugna Frank: rikes mot Preussen wäckta afundsjuka. Men han swarade: Jag kan icke afstå en fotsbredd preussisk eller neutral mark. Sådana concessioner skulle dock måhånda wara möjliga för mina efter Ytterligare aränsutwidgningar. Om jag mun tog Holland, hwad skulle Frankrike då for: dra för ersättning? Härpå swarade jag: Ett anfall på Holland skulle wara det samma fom ett fria med Frankrike -och härmed war samtalet slut. Diwerse nyheter. En pariserkorrespondent til Köln. Zeit. berättar om fortfarande trupp: marscher från Paris til frigsffådeplatfen och säger att man i Lyon har arte: fterat en preusisk ofstcer, fom hade 30,000 franks på fia, juft i ett ögonblick då han upptog en lifta öfwer de aftågande rege: gementena. Neue freie Bresfe bekräftar nu den genom ett telegram meddelade underrät: telsen, att Jtalien rustar af alla krafter. Nämnta tidning säger, att åter 60,000 man blifwit inkallade, så att Jtaliens förswarsskap nu i det hela bar blifwit förökad med 130,000 man. Till bewarrande af den ide hotade neutraliteten behöfwas dessa stridskrafter lika så litet som till Roms eröfring — den sista besörjer Garibaldi. Hwarthän be skola wåndas, förmå mi ide att anaEnligt Nenes freie Presfe uppmanar Köln. Bolksgeit. preussiska regeringen att ofördröjligen förlägga en stark får i Nordsleswig, att utrusta den med alla medel till att storma Fredericia och gå öfwer till Fyen, samt att til England och isynnerhet till Ryssland rikta en ans modan om säkerhet af båda öfterfjöfta: ternas (Swerges och Danmarks) new tralitet mot Frankrikes försök att bryta ben. Från Basel telegraferas under den 23 Juli till Neue freie Pressee, att ett ex: presståg med franska trupper har föror lyckats på franska ostbanan Det omnåms nes ide widare i hwilket omfång olyckan har tilldraait sia