Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1870, sida 2

Osrige malter. London den 30 Suli Härwarande banblad. provinstitningar och weckeblar benära alla på arund af det meddelande som Bismart bar säntt utrikesministern, lord Granville om te förslan, fom Franrite lär hafwa gjort Prenssen, att bären slall förökas och flottan hållas beredd, för att eventuelt funna förfwara Belais en. Efter förljndande afslutas parta: mentet ben 11 angusti. Det är möjligt det sammanträder på hösten. Prenssens Grobheit. Den 28 Juli på aftonen blef utaifmar ren af Dybbölposten, ar vokaten Pingel, fom warit ulflyttad på lantet, inhemtad till staden af twå nendarmer. Då han anlände till rädhuset, underrättades han af landtrådet, att hang tidning på grund af belägringstillståndet war setvesterad och tryckerilokalen förseglad. Derefter öfwerlemnades till honom en af fommendanten, öfwerste Cremer, Utfärdad order för honom, att inom 24 timmar lemna ön; i fall han det ej pjorde skulle hon blifwa arresterad. Times korresondent i Paris, hwillen lika litet fom sjelfwa citybladet fan bes skyllas för partiskhet för fransmännen, berättar i en skrifwelse af den 23 juli, att ban från få många olika Håll erhållit meddelanden om den skamliga behand ting, för hwillken fransmän, fom på ten sista tiden uppehållit fia eller ännu uppe hålla fin i Preussen äro blottstälda, att ban känner fia moraliskt öfwertygad ber: om, att klagomälen häröfwer i det hela äro berättigare. Han frambåller i fynnerhet den behandling, hwilken franska militärattachen, öfwerste Stoffel, fit rö: na i Berlin, der han med knapp nöd undslapp att blifwa misshandlad af den lägre befolkningen, hwilken forrefpondens ten betecknar såsom tillhörande den mår: sta och råaste pöbeln i Europa. Preud fen berömmer fia mycket af fin civilifar tion, skrifwer korrespondenten, och det är också särreles intelligent; af dess ber folfning fon en större del läsa och ffrifwa bättre än i någon annan europeisk stat (måhända med undantag af Sachsen fom ju emellertid nu äfven bör rätnag till Preussen), men det är på intet fört galanteriets och ridderlighetens utwalta hem. Det finnes inom konuna Wilhelms länder en stor del af hwad tyskarne kalla Srobbheit och fom det synes, blott mycket litet af den chevalereska och gents lemansmessiga känsla, hwilten just borde leda dertill, att en särdeles skonsamhet wisades mot medlemmar af en fiendtlig nation, fom genom twingande omftändiabeter äro nödsakade att finna fig i det plänsamma förhållandet att uppehålla fia bland sitt lants fiender. J motsats hårtill framhåller korrespondenten, att i Paris finnes ett mycket stort antal preusdfare, fom fortfarande uppehålla fia ber samt beföfa fafgerna och andra offentliaa ställen, utan att han hört, att ve fått röna den allra ringaste förnärmelse eller att det stälts få mycket fom ett obehag: liat ord eller en min till bem i anled: ning of deras nationalitet och det oaktadt dessa preussare, fom korrespondenten skrifwer, gå och tala hönt med hwarans dra nästan i en sådan ton, fom om de wore män, hwilka mydet snart skulle bli herre och mästare öfwer ftaden. Och med anledning af Jtaliens Hålnina skrifwer en tysk: Det är på tiden att Tyskland låter