Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 2

haswa någon annan rättmätig arunrwal än arbetet och dess rättwisa fördelnina Urbetsförvelnvingen har genom att med hwar dag öka behofwet af utbyte gjort nationerna solirariska. Wriaet för en maktfråga eller en dyna: stifråga tan i arbetarnes ögon endast wara ett brottsligt wanwett. Til swar på kriasropen från dem, fom förstå att undandraga sig blorskatten eller fom i de aumänna elyckorna finna en fälla till nya spekulationer, afgifwa wi en protest, wi fom wilja fred, arbete och frihet. Pi protestera: Mot tdet systematiska utrotandet af menniskoslägtet. Mot förslösandet af folkets guld, fom endast bör tjena till att befrukta jorden och industrien. Emot utgjntandet af folkets blod för vet förhatliga tillfretsställandet af sårad eller otillfretsstäld monarkisk fåfänga, egenkärlek och äregirighet. Ja, of all wår makt protestera wi såsom menniskor, merborgare och arbe tare mot kriget. Wriget är ett uppwaknandet af de wilta instinkterna och af nationalbatet. Qriget är ett konstgrepp af de styrande för att tväftva de allmänna fri heterua. uQriget är ett tillintetaörande af den allmänna rikedomen, detta werk af wåra dagliga mödor. TYfte bröder! 3 fredens namn. hören icke på be legda etter flafviffa röster fom skulle wilja bedraga ever angående Frankrikes werkliga sinneslag. Förblifmen röfwa för dessa mwanfinniga uppmaningar, ty ett kria mellan oss skulle wara ett brödrakrig. Förblif: wen lugna såsom ett stert, farkt och modiat folk kan wara utan att blottställa sin wärdighet. )vWår twedrägt skulle på båda firor om Ryen enrast medföra tespotismens fullständiga triumf. Spanste bröder! YÅfwen wi trodde of för tjugo år fer. van fe frihetens morgonrodnad ary. Må historien om wåra fel åtminstone tjena ever till warning. J bag herrar öfwer etert öde, bören j icke såsom wi böja eder unter ett nytt förmynderskap. Det oberoende som j tilllämpat eder och seran beseglat med evert blod är edert högita goda. Dess förlus: är, waren förs wissade derom, för de felt fom bunnit mynrigheteäldern en fälla till den biltraste sorg, de mest gnagande samwetsaan Arbetare i alla länder, wåra Aemens somma sträfwanren må tera till hwad resuttat fom helst; wi, fom ide mera tänna några gränser, sänra eder såsom en underpant på mår oupplösliaa solidaritet de franske arbetarnes helening och wälönskningar. Är det wäl möjliat, att dessa om de mest upvlysta tänkesätt och om vet bjertlinaste sinnelag witnande ord funna för: flinga ochörda eler undgå att anslå de ärlaste känslor och de ömmaste stränaar hos de tysta och franska arbetarne! El. ler skall man icke kunna hoppas att snart fe den dag, dä folken hålla fred och låta monarferna slås, om de då ändtligen wilja det Nekas fon ide att en demokratisk fam hällsordning och författning lemna ftörre föterhet för att folkets blod och egen