Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1870, sida 3

skygghet tillbaka för honom, och ingen uppfylde haus begäran. vpå detta sätt, tänkte han, återstår mig ej annat, än att uppsöka förvaltaren, så framt jag ej vill svälta ihjel. Rudwolf gick till tingshuset och begärde att få tala med förvaltaren, men fick till svar af betjenten, att han ej fanns der. Hvar är han då? frågade Zielners fordne kamrat. Jag vet ejo, svarade betjenten trotsigt. Sök upp honom, ty jag har en vigtig hemlighet att meddela honom. vSök sjelf upp honomly Jag tror minsan, att herr förvaltaren ej vill taga emot mig! — Nå så säg, när jag kan träffa honom hemmal,yAldrig. vHa, ha, det här är tokigt; jag går genast till godsegarinnanb Dra åt fandersäy Fast i inbillningen, att Wilhelm verkligen var hemma, men ej ville taga emot honom, ilade Rudwolf, förtörnad, till fru von Labanz boning, för att inviga henne i sin hemlighet. På gården befann sig för tillfället arrendatorskan med siva båda barn. Då hon fick se den ankommande, bar hon dem med ett rop af förkräckelse in i huset och stängde dörrn efter dem. Deref