Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1870, sida 2

rymd fånge, hade han ej mera hört talas, och han antog derför, att de flytt till en annan trakt. Dessutom bidrog bans ställning äfven till hans säkerhet. När fru von Labanz (detta var nämligen Angelis titel) af Wilhelms mun förnummit, att den angenäma vistelsen i Karpatherna kom honom att afstå från sin tillämnade resa, utnämnde hon honom genast till sin förvaltare med den vidsträcktaste fullmakt. Derigenom blef han en tjensteman, som i sin hand förenade den ekonomiska förvaltningen med domaremakten och polismyndigheten, och patriarkaliskt styrde dalens några hundra innevånare. Då Wilhelm satt i sin domarestol med sin skrifvare framför sig och sin hejduk, stående vid sidan, hvem skulle då i honom hafva anat en förrymd fånge? Wilhelm använde sin mesta tid på glasfabrikationens fullkomande och öfverlät åt sin skrifvare handläggningen af löpande rättegångsoch polisärender, emedan han sjelf saknade kunskap i Slovakiskan, Med hvarje dag blef glaset vackrare och derför äfven lättare att afsätta. Åtskilliga innevånare i de angränsande byarne, hvilka plägat ströfva omkring såsom metalltrådsarbetare, blefvo hans kunder och förvärfvade sig riklig vinst på gårdfaribandel med glas. Redan