Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1870, sida 2

ligt att, om man följer med tiskussionen i öfrigt, man ej fan medhinna att, taga lännedom om vdokumenterna. Der lilla insiat, jag emellertid inhemtat om tessa inrättningar, är emellertid ej. det måste jass bekänna, egnad att stärka mitt förtroente till desamma. först och främst är för min den befallning obekant, fom fan hafwa bemyndigat konungens befallningshafwande att fastställa reglementen för foltbankerna. Jag hyser twifwel om hwad bindande kraft för fullgöranret of deras förpligtelser werkligen förefinnes, och tror ej att de rättigheter och skyltigbeater, fom innefattas i reglementet, hwila på fastare grund genom konungens befallningshafwantes faftstållelse af detta. Jag tror ej att man har särdeles mycken sälerhet. Om det nn emellertid är ett faktum att dessa banker funna få kreditiv i manlig ordning när de derför ställa tillräcklig för kerhet, få met jag ei, hwarföre de skola uppföras under särskild kategori gemen. samt med statens inrättningar, som äro wåra egna burn och hwilka man få fmår ningom söker att äta ut. Det är fom i den grekiska mytologien, der det berät tag om bem fom åto upp fina egna barn. Är vet nu meningen att tilffapa ytterligare sådana priwilegierade foster för att derefter börja ven processen? Hr Norrström: I denna punkt företomma ru första gången foltbanter, litasom fevermera i det följande åtftidiga gånger, säsom speciela banfinrättnins aar, hwilka enligt förewarande punkt skulle, lita med sparbankerna, få åtnjuta förmånen af 4 procents ränta på sina kreditiv i rikebanken, under det att på andra kreditiv räntan skulle efter pen ningsställningen få af fullmäktige be: stämmas högre. Härwid må erinras, att en icke owäsentlig uraktlåtenhet från utskottets sida här wisar sig deruti, att det icke på något sätt förklarat hwad bet under uttrycket folkbanker förstår, eller huruledes dessa inråttningar skola wara beskaffade för att få anses erbjuda erforrerlia säkerhet för det kreditiv, som åt vem skulle få bewiljas. Lagstifningen wet heller intet om dessa banker, såsom något specifikt, och man kånner sålerdes ide hwad ret egentligen är, fom i detta bänseende nu skall pröfwas och beslutas. Åro foltbanterna ide något annat, än sparbanker, behöfwa de ej specielt oms förmälas; äro de åter något annat, blir bet nödigt, att tydligen i lagen och res glementet utsättas och bestämma hwad man dermed rätteligen menar ech afser. Detta blir dessutom få mycket mer nös viat, fom få kallade folkbanter äro skapelser från den nyaste tiden, och, då man från andra länder söker upplyg: ningar om dera8 benrepp och organifar tion, man der finner vem både i tet ena och andra afseentet förete ickt ebetyrliaa och icke owäsendtliga wariationer. Jag känner, efter hwad jag måpar tro, lita wäl fom någon annan den stora bety. delse, de för de lägre folttlagferna fier restädes redan ega och allestäres funna winna, oc förnekar för ingen del, att de en gång wäl funna blifwa förtjenta att understödjas äfwen på det nu föreslagna sättet; men få länge te grunder ännu ide äro fastställda, efter hwilka, med afseende på fäterbeten för fina för: bindelser, alla foltbanter måste rätta fin, anser jag detta understöd från rit8bankens sida, fom dessutom skulle komma