Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1870, sida 2

fyllde båda syskonen med den största ovilja. Förvaltaren Polesnak, som ändtligen återvändt till Horna, besvärade sig nämligen skriftligen öfver doktor Feldmann. Denne hade, skref han, tillåtit sig att utan hans bifall vidtaga oändamålsenliga, dåliga och beklagliga mått och steg, hvilka, om de ej i tid gjordes oskadliga, kunde: förorsaka godsets förderf. Han ansåg honom för en bedragare af värsta sorten, hvilkens hela sträfvande endast afsåg att pungslå godsegarinnan, och emedan denne Feldmanns förevisade fullmakt vore juridiskt ogiltig, hade han (Polesnak) genast gjort ett slut på hans skändliga beteende, och han ämnade i afseende på glashyttan utföra den äldre befallningen. Hvad säger du derom, syster?o sade Földwoy och tummade skägget. ovVi måste genast köra till IIornas, svarade hon, vGodt! jag låter genast spänna förbo oIIuru skola vi nu ordna saken? Doktorn måste hafva upprättelseho Låt mig sörja derför; jag skall taga med mig något åt förvaltareno. Färden företogs, och inom tre timmar hade Földwoys snabba hästar tillryggalagt fyra ungerska mil, fastän bergsvägen, som förde till Horna, var ytterst dålig. Vid glashyttan var mycket folk för