Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1870, sida 2

Folkbankerna och Riksdagen. 2 Den 27 Januari inlemnade hr Gumeetiug fin motion i andra tammaren, jom tagen derpå hänwisade denjamma till Bantoutskottet. J sitt memorial n:o 8, som ankom till ritscagens tansli den 25 April, ytrar utskottet ester att itort: bet hafwa redogjort för motionen, att vet anser den begärda förmånen böra temna8 i fråga warande iarättningar men tillägger, att det funnit en wiss swärighet att särstilja detta slags inrätt: ningar från egentliga bantinrättningar, med hwilka de, förutom den i flera af: seenden mindre lämpliga benämningen bank, hafwa åtskilligt i mertjamhetsjät: tet likartadt; och Utskottet har härutinnan ide funnit sig tilljredsstäldt af mo: tionärens försök att göra en gränsbesiämning mellan foltbanter samt egentliga banker, genom rörelsens större eller mindre omfattning. Uiskottet har till uttryckande af en fåran begränsning icke funnit någon annan, bättre utwäg, än genom hänwisning till den särskilda lag. stiftning, på hwilken de egentliga bant: inrättningarne äro grundade, och hwarigenom en bestämd åtskilnad, ätminstone i sättet för de sårskilda inrättningarnes konstituerande, uttryckes, enär för folkbanker, lika litet som för sparbanker, någon speciallalagstiftning här i landet finnes. För öfrigt och då skälet till bewiljande åt ifrågawarande inrättningar af wissa undantagsförmåner naturligtwis ligger i deras goda ändamål, men Utskottet an: fer ett af de förnämsta wilkoren för dettas förwerkligande samt öfwerhufwud för inrättningarnes solitditet wara, att desamma äro grundade på solidarisk an: warighet mellan delegarne, har Utffottet ansett detta böra utgöra ett wilkor för erhållande af freditivi Riksgbanten. gpå grund häraf hemställer utskottet,