Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1870, sida 2

Follbanlerna 00) Rifsdagen. Under rilsdageno lopp redogjorre wi för ten motion rörande rättighet för foltbankerna att i riksbanken erhålla kretitiv på samma wiltor fom fparbans terna, fom af Orebro stads rikfgrvagåman br Arwid Gumelius wäcktes inom Andra tammaren. Motionären, fom del. tagit i stiftandet af Orebro folkbank och änta sedan dess warit samt fortfarande är dess förman, har genom denna motion och genom det arbete fom det utan twifwel kostat honom att genombdrifma fitt förslag, i bög grar gjort fig förtjent om solkbankswäsendet och i följd deraf äfwen om folkets sak. Det är ide denna gång wår uppgift att särstildt uppwisa det owärderliga gagn folkbankerna merföra för den mins dre industien, för arbetstagarne och dem fom pläga kallas mindre bemedlade; bet ständigt wäxande antalet aj personer, tillhörande alla de tre nämnda slkijtningarne inom arbetarnes klass, hwilka här i staten och på ett widsträckt område omkring densamma begagna fig af ban ken) witnar wältaligt derom. Men wi anse oss kunna taga detta sasom gifwet och på grund deraf wåga det påståendet, att om någonsin något flagg allmän nyttig inrättning warit eller är förtjent af tillmötesgående frän officiel sida, få äro folkbankerna det. Detta tyckes ockjå till en början hafwa wapit Riksbankens styrelses äsigt; ty då Orebro folkbank i början af ar 1866 anhöll, mot god säkerhet, erhalla fredvitiv på samma mil: tor fom sparbankerna, nämligen: frihet från inträrtesafgift och kreriträntans net sättande till fyra procent, fann Riksbankens styrelse skäligt bifalla ten gjorda framställninpen. Strax terefter bildades emellertid Sunrswalls folkbank: dess reglemente är faststäldt genom en lantåhöfvingeembetets resolution af den 8 Juni 1868; och äfwen denna folkbank sökte, mot god fä