Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1870, sida 3

befann han sig på sitt rum, bestormad af den häftigaste själsrörelse. Hans hufvud värkte förskräckligt, och fastän han tillslöt ögonen, tyckte han sig se den allmänna efterlysningen tydligt framför sig, och att deri de ord voro skritrna med flammande skrift, hvilka Földwoy för houom uppläst. Sedan hau gång på gång doppat handduken i vatten och lagt den omkring sina brännande tinningar, blef han så småningom lugnare, i synnerhet genom tanken, att han här bland dessa omisstänksamma menniskor i trots af efterlysniogen var tryggare, än annorstädes inom den Österrikiska kejsarstatens område. Slutligen kunde han lugut sätta sig vid fönstret och se ut. Han hade äfven just nyss börjat betrakta regnvädret utanföre, då han bakom sig hörde en bekant stämma säga: Det här blir ett präktigt och långvarigt regn, och ni kommer att ännu ett par dagar stanna kvar här hos oss, ty i sådant väder kan ni ej begynna eder långresa, Apropos. min vän, kan ni spela schak ?2 Jag har förr varit en ifrig schackspelarer. Då kunna vi ju mycket nöjsamt fördrifva tiden. — Skulle ui hafva något emot, att vi taga oss ett parti före middagon? (Forts.)