Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1870, sida 2

sig hemma, då underofficeren med sitt följe och Wilhelm anlände. Den sednare förstod ej anklagelsen, då den framställdes på landets språk, men domarens min uttryckte förtrytelse, och han yttrade några ord, hvarpå Wilhelms ledsagare åter ville bortföra honom. Hvart skall jag föras! ofrågade denne. Öl häkteto, svarade byns öfverhet på bruten tyska. Dberemot protesterar jago, lydde Wilhelms svar, oty jag har ej begått något brott, utan en god handling, då jag tog under min vård och förde hit ett vansinnigt fruntimmer, som lopp omkring i skogenv. Det är osanningo, sade underofficeren, ty om alla, som besvära sig öfver stölder, skulle vara vansinniga, skulle fängelset året igenom stå tomto. Fruntimret har nog vid det här laget äter hemtat sig. Ni kan derföre genast öfvertyga eder om hennes själs tillstånds. Man kan lätt blifva från sina sinnen, om man råkar ut för en skurk. Detta är ingen landstrykerska, utan en fin dam, förmodligen en ädlings dotters. Är ni adelsmar?o frågade domaren fången. Då Wilhelm svarade: mnejo, tillade han: Du vill ej gå i arrest,